publicerad: 2017
VITTNESBÖRD vit3nes~bœ2rd, n. (1Joh. 5: 10 (NT 1526) osv.), äv. (numera bl. tillf.) r. l. f. (Mat. 26: 59 (NT 1526) osv.); best. -et resp. -en; pl. = l. -er.
Ordformer
(vetnesbyrd (w-, -dh) 1526–1617. vitinbörd 1531. vitnesbord (w-, -th-, -ss-) 1600–1602. vitnesbyrd (w-, -th-, -ss-, -dh, -dt) 1521–1778. vitnesbörd (w-, -th-, -ss-, -sz-, -ø-, -dh, -dt) 1526–1887. vitnisbyrd (w-, -ii-, -th-, -ss-, -dh, -dt, -dth) 1524–1596. vittnesbyrd (w-, -ÿ-, -dh, -dt) 1541–1795. vittnesbörd (w-, -ss-, -sz-, -dh) 1526 osv. wettnesbyrdh 1564. wettnesbörd (-nä-) 1565–1583. widhnessbirdh 1587)
Etymologi
[fsv. vitnisbyrþ; jfr fd. widnesbiurd m. m. (d. vidnesbyrd), fvn. vitnisburðr; ssg av VITTNE o. BÖRD, sbst.1]
1) (†) handlingen att vittna, avgivande av vittnesmål, vittnande; ibland svårt att skilja från 2 (b). Lasse olss(on) e(ri)k helssin(n)gh vor(e) h(er) tiil vitnes børdh offw(er). ArbogaTb. 4: 42 (1543). Ja, til lagen och witnesbyrdet (skal man gå). PErici Musæus 2: 23 b (1582).
2) om utsaga l. uttalande l. uppgift o. d. som stöder l. bekräftar l. bevisar ngt; äv. närmande sig bet.: tecken (se d. o. 6); särsk. dels styrt av till, dels med attribut inlett av om. Till vitnesbyrd oc bekennelse ath wj thetta breff haffuom wtscriffuit och wtsendth. G1R 1: 31 (1521). Det märkligaste vitnesbördet om hans samlarnit utgöres af det stora å Trolle-Ljungby i Skåne förvarade s. k. Brinkmanska arkivet. Ahnfelt KröntRiv. 1: 339 (1887). De mångskiftande dialektgränserna i Norden är tydliga vittnesbörd om de nordiska folkens växlingsrika öden i gångna tider. 3SAH LXIII. 1: 59 (1952). — jfr LÖGN-, SAMVETS-, SJÄLV-VITTNESBÖRD. — särsk.
a) i fråga om ngt skrivet l. tryckt. OxBr. 5: 10 (1612). Staden Rom är bygd på siv berg, som jemwel af hedniska skribenters witnesbyrder och förfarenheten bekant är. Swedberg SabbRo 372 (1688, 1710). Ignatios brev är ytterst intressanta .. som vittnesbörd om hur en kristen kunde se på förföljelserna och martyrdöden. Vallquist HelgSvar 54 (1963).
b) (numera bl. tillf.) i domstol l. förhör l. tvist o. d.: uttalande l. utsaga av vittne, vittnesmål; jfr VITTNE 1. BtFinlH 3: 11 (1531). Wardt Jöns Juthe .. anclaget för någet otilbörligitt taell, ther medh ingin troghen och ärligh vndersåthe bordhe befinnes, såsom thenne effterföliendhe wettnesbyrdh wijdhare förmäller. HH XIII. 1: 142 (1564). Ett vittnesbörd beror till sin kraft på den vittnandes personliga tillförlitlighet och vädjar till åklagarens personliga tillit. Beskow Pred. 29 (1901).
α) (†) i fråga om Gud l. den helige ande; särsk. om (stentavlorna med) Guds bud. Wåra fädhra hadhe witnesbördzens tabernachel vthi öknenne. Apg. 7: 44 (NT 1526). Alla de, som drifwos af Guds Anda, de äre Guds Barn. Så lyder Guds Andas eget wittnesbörd. Wifstrand AndlTal. 40 (cit. fr. 1784). I arken skall du lägga vittnesbördet, som jag skall giva dig. 2Mos. 25: 16 (Bib. 1917).
β) i fråga om person, särsk. dels apostel l. kyrkofader o. d., dels medlem i frikyrkligt samfund. VarRerV 3 (1538). Westphal lät vthgå någre sköne Philippi Witneszbörder, om Christi Lekamens och Blods sanna Närwarelse vthi then helga Nattwarden. Schroderus Os. III. 2: 66 (1635). De nyomvända fingo avgiva sina vittnesbörd, berätta vad de blivit frälsta ifrån och vad de blivit frälsta till. Petri Ouchterlony 101 (1924).
γ) (numera bl. tillf.) i sådana uttr. som skrifternas vittnesbörd(er). Vthi vpläsne Confutation (införs) någre Skriftennes witnesbörder. Schroderus Dress. 220 (1610). Man kunde framställa otalige monge then helige Skriffts Witneszbörder, ther medh at bewijsa Gudz Nådh. Schroderus Os. 1: 751 (1635). — jfr TROS-VITTNESBÖRD.
d) (†) betyg l. vitsord l. omdöme o. d.; äv. närmande sig l. övergående i bet. dels: intyg o. d., dels: rykte l. anseende o. d. Apg. 10: 22 (NT 1526). Then som wid Academien bästa Profwen giordt hafwer och bekommit där på goda Witnesbörd. Skolordn. 1693, s. A 2 b. Hr Lagman Malmerfelt .. har det allmänna vittnesbörd, at han är en mycket ärlig man, fast han i sit väsende skal vara något torr. 2RARP 15: 136 (1746). När någon Lärare söker befordran inom undervisningsverket, plägar han vanligen begära Rectors vittnesbörd om sin skicklighet och sitt uppförande för att låta detsamma åtfölja sin ansökning. ÅbSvUndH 68–69: 101 (1814). StadgÖstgNatUps. 1844, s. 3. särsk. i uttr. akademiskt vittnesbörd, akademiskt betyg (jfr BETYG anm.). Bergv. 2: 103 (1761). Vill studerande erhålla akademiskt vittnesbörd, skall det ock av det mindre konsistoriet (vid universitetet) genom rektor utfärdas. SFS 1916, s. 140. — jfr AVSKEDS-VITTNESBÖRD.
e) i vissa uttr. l. förb.
α) i uttr. falskt vittnesbörd (jfr FALSK, adj. II b slutet). Mat. 26: 59 (NT 1526). Det falska vittnesbördet om nästan härflyter från ett ondt och kärlekslöst hjärta, som icke vill nästan väl utan illa. Fehr Und. 132 (1894).
β) i förb. med bära; särsk. i uttr. bära vittnesbörd om ngt (jfr BÄRA, v. 2 c δ). Apg. 26: 4 (NT 1526). Den som köper i stor stil vill att detta skall synas på de varor han köper. Föremålet skall se dyrt ut och därmed bära vittnesbörd om sin ägares förmåga att köpa dyrt. Lindqvist Reklam. 35 (1957).
γ) i förb. med (av)ge. 2Mack. 12: 30 (Bib. 1541). Bing & Grøndahls utställning gav ett övertygande vittnesbörd om fabrikens stora konstnärliga och tekniska ambitioner. Form 1948, s. 76. En vacker dag lyckades man förmå mig att avge ett vittnesbörd inför en talrik publik. Malmberg FörfLiv 106 (1952).
Ssg (†): (2) VITTNESBÖRDS-BREV. vittnesbrev. Sammeledis hade Oloff Jonnss(o)nn jtt withnessbyrdz breff, så lydanndis, att h(ustru) Estridh skulle haffuua thagiett samma godz. TbLödöse 97 (1588). AOxenstierna 6: 1 (1631).
Spoiler title
Spoiler content