publicerad: 2017
VITTNE vit3ne2, n. (OPetri 1: 145 (1526) osv.) ((†) om person m.//ig., om sak r. l. m. OPetri Tb. 8 (1524), Grubb 442 (1665)); best. -et; pl. -en (Apg. 7: 58 (NT 1526) osv.) ((†) = G1R 3: 75 (1526: affwendis witthne), Cavallin Herdam. 3: 180 (1735); -er TbLödöse 31 (1587), ÅngermDomb. 20/11 1640, fol. 159).
Ordformer
(vetne (w-, -th-) 1521–1763. vettne (w-) 1548 (: wettnesbref)–1810. vetznes- i ssg 1576 (: vetznesbref). vitne (w-, -ie-, -ii-, -th-) 1524–1899. vits- (w-) i ssgr 1683 (: witsgill)–1825 (: vitsmål). vittna- i ssg 1803 (: vittna-gemöt). vittne (w-, -tth-) 1526 (: affwendis witthne) osv. wetene 1564. wijtenen, pl. 1628. witte 1596. witten 1623. wyttne 1566–1638)
Etymologi
[fsv. vitne; jfr fd. vitnæ (d. vidne), fvn. vitni (nor. nn. vitne); jfr äv. fsax. gi-wito, mlt. wete, ffris. wita, fht. giwizo, feng., meng. (ge)wita; till den rot som äv. föreligger i lat. videre, se (se VETA, v.1). — Jfr VITTNA, v.2]
1) (muntligt l. skriftligt) vittnesmål, vittnesbörd; äv. dels närmande sig bet.: bevis gm vittne (i bet. 2), dels: tecken (se d. o. 6) l. kännetecken (se särsk. a); äv. i oeg. l. bildl. anv.; numera nästan bl. i a. OPetri Tb. 16 (1524). Confessionem Augustanam, hvilken vi hålle för et vithne eller kiennemerkie, ther medh vi skilias ifrån andra säcter. RA I. 3: 52 (1593). Sädan uplästes åther skälen och domen sampt vittnen. RP 7: 275 (1638). Dysingen beropade sigh på Lilieholms fruus witne, som såhren sedt hade. ConsAcAboP 4: 457 (1678). Din siäl är fin, din kropp är grof: / Du är et witne och et prof, / Hur’ måln kan dölja största stjerna. Nordenflycht (SVS) 2: 160 (1745). — jfr SANNINGS-, TINGS-VITTNE. — särsk. i vissa uttr.
a) bära (sådant l. sådant) vittne, vittna (se VITTNA, v.2 1, 2) (så l. så); särsk. med bestämning inledd av prep. (e)mot l. om; jfr BÄRA, v. 2 c δ. Thu skal icke bära falsk vitne emoot thin nästa. OPetri 1: 20 (1526). Anden, Watnett och Blodett bära witne om Gudz godheet emoot oss. KOF 1: 205 (1575). Blomstret .. bär wittne om Skaparens wishet och godhet. Franzén Pred. 5: 187 (1845).
2) om person som är l. har varit närvarande vid visst tillfälle l. viss händelse o. dyl. o. som vid senare tidpunkt kan l. förväntas kunna beskriva l. redogöra för l. intyga vad som skett l. inträffat; särsk. med bestämning inledd av prep. till (förr äv. av l. över). Gudh är witne offuer alla tanckar .. och hörer all ord. Vish. 1: 6 (Bib. 1541). Hvilken som onyttligen förspiller eller förkommer fetalie .. och med witne beslås, skall dragas 3 gånger under köhlen. SvFlH 1: 510 (i handl. fr. 1570). Han synes nu ej mera ibland oss, nittiofyraåringen, främlingen från andra tider, det allra sista vittnet af Lund sådant det var i det 18:e seklets slut. Weibull LundLundag. 188 (1889). Att mera än tjugu vittnen kunde intyga, att yttrandet blifvit fälldt. De Geer Minn. 1: 234 (1892). Jag var som om jag precis hade flytt till Sverige; utan referenser, utan erfarenhet, utan vittnen som kunde ställa upp för mig och säga: ”Jodå, Lundberg, han är en djävel på trucken!” Lundberg Yarden 83 (2009). DN:s utsända blev vittne till när beväpnade aktivister i en dramatisk aktion tog över militära fordon från ett ukrainskt förband och körde vidare under rysk flagg. DN 17/4 2014, s. A10. — jfr SAMTIDS-, TIDS-VITTNE. — särsk.
a) i sht jur. om person som (utan att vara part) i rättegång l. (rätts)tvist l. förhör o. d. kan l. förväntas kunna redogöra för l. bekräfta visst händelseförlopp l. sakförhållande l. yttrande o. d. OPetri Tb. 8 (1524; uppl. 1929). Itt falskt witne bliffuer icke ostraffat. Ordspr. 19: 5 (Bib. 1541). Samme dagh kom för rethe ehn dansk kierll .. som hade sagtt, ath di suenskie skullee haffua skiellth de danskie för thiuffuer och förredher, som honom bleff påbeffuist medh 4 suoren withne. TbLödöse 139 (1589). Gustav wardt .. af några motwilliga Ynglingar illa tracterad och sårad, af them ihiälstack han en, men blef förmedelst twenne witnen och en Advocat ifrån alt straff frikänd. Humbla Landcr. 17 (1740). Såsom ”fullt” bevis gäller samstämmigt vittnesmål av tvenne på avlagd ed inför domstol avhörda vittnen. Hernberg Rättsh. 500 (1922). Holmberg, som hörts såsom vittne i målet, har förnekat, att han åhört några yttranden av det innehåll Greta Johansson uppgivit. 1NJA 1954, s. 340. — jfr AVUNDS-, BEVIS-, FÖRFALLS-, HUVUD-, KRON-, MOT-, NÖD-, POLIS-, SANNINGS-VITTNE m. fl.
b) om person som är l. har varit närvarande vid akt l. förrättning (ss. dop l. vigsel l. slutande av avtal o. d.) i syfte att vid senare tidpunkt kunna intyga l. bestyrka aktens osv. giltighet o. d. Köp tu en åker för penningar, och tagh wittne ther vppå. Jer. 32: 25 (Bib. 1541). Föräldrarna skola wara förplichtade gifwa Kyrkioheerden i godh tijd för Döpelsen tilkänna, hwilka personer skole witne wara till barnsens dop. KOF II. 2: 31 (c. 1655). Tå fästning ske skal, bör giftoman med fyra witnen när wara. GB 3: 1 (Lag 1734). Huvudregeln är .. att testamente skall upprättas skriftligen med två vittnen. NorstedtJurHb. 632 (1987). — jfr BRÖLLOPS-, DOP-, KÖP-, LYSNINGS-, SOLENNITETS-, TESTAMENTS-, TINGS-VITTNE m. fl.
c) i fråga om att åberopa viss person (l. grupp av personer) l. påkalla högre makt o. d.; särsk. i sådana uttr. som ta l. kalla ngn l. ngt till vittne(s); äv. i anv. motsv. a. G1R 1: 32 (1521). Gud är mitt witne med hwad flit och nit jag hafwer predikat, förmanat och skrifwit. Swedberg BetSwOlycko 13 (1710). Den som blir kallad til wittne, får intet undandraga sig, utan at han skiäl der til har. Abrahamsson 631 (1726). De kunde taga Gud till vitne, att de endast haft universitetets allmänna bästa för ögonen. Annerstedt Rudbeck Bref LXIV (1899). Jag ger vika för våldet. Ni äro mina vittnen, och I skolen härom underrätta edra respektive hov. Lagergren Minn. 2: 354 (1923).
d) (i religiöst spr.) trosvittne. Jehovas vittnen, om viss religiös rörelse. VarRerV 3 (1538). De (kristna) som förlorat sitt lif i förföljelserna, kallades wittnen, Martyrer. Rydberg o. Tegnér Engelhardt 1: 52 (1834). (Biskopen) skulle också vara en själarnas herde, ett Herrens vittne, en profet, som .. kunde tolka sin Herres budskap både för de trogna och för dem som stå utanför. Brilioth HerdabrÄrkest. 20 (1950). — jfr BLODS-, SANNINGS-, TROS-VITTNE.
e) i vissa uttr.
η) vara l. bli vittne till ngt, äv. allmännare: se l. uppleva ngt. Joh. 3: 28 (NT 1526). De fleste ibland oss .. hafva varit vitnen till den gäsning Konung Stanislai uphöjelse på Polska thronen hos oss upväckt hade. Höpken 1: 257 (1771). Under en av mina vandringar över ön Java .. kom jag att bli vittne till ett märkvärdigt skådespel på öns södra kust. Pleijel Fungi 241 (1993).
ϑ) (†) vara till vittne(s). Tesse twa gode men vare til vitness. ArbogaTb. 3: 370 (1528). Eneman Resa 1: 193 (1712).
ι) åsyna vittne, ögonvittne. Ingen blind må wittna i de måhl, der åsyna wittnen fodras. Abrahamsson 637 (1726). Kertész deporterades till Auschwitz sommaren 1944 medan Klein blev kvar som åsyna vittne till nazisternas och Pilkorsrörelsens människoslakt i Budapest. DN 17/1 2012, Kultur s. 7.
f) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. Himmel och iord skola wittne wara, at j oss medh wold och orett dräpen. 1Mack. 2: 37 (Bib. 1541). Vid alla ljusets stjernor, / De helga vittnen af vår lyckas timmar! / Slå dessa mörka griller bort! Atterbom LÖ 2: 85 (1827). Ja, här stod också ett par stumma vittnen sedan bortåt tusen år. De grå stenarna visade sina röda runor. Fridegård Somm. 197 (1954).
Ssgr (i allm. till 2 a, i sht jur.): A (†): VITTNE-FÖRHÖR, -LÖS, -SEDEL, -SKRIFT, se B.
B: VITTNES-ARVODE~020. jfr arvode II. Hahnsson (1899). Vid beräkning av vittnesarvodes storlek skall hänsyn till eventuell restid för inställelsen till domstol icke tagas. SFS 1959, s. 836. —
-BERÄTTELSE. jfr berättelse 3 b α o. -mål 2. SC 1: 1034 (1821). Skriftlig vittnesberättelse må ej åberopas; dock må det tillåtas vittnet att anlita skriftlig anteckning till stöd för minnet. SFS 1942, s. 1786. —
-BEVIS. jfr bevis 1 a γ. Strinnholm Hist. 3: 602 (1848). Efter genomförandet av den nya rättegångsformen kommer domaren att få betydligt friare händer än förut, då det gäller att uppskatta värdet av ett vittnesbevis. NoK 115: 13 (1933). —
-BEVISNING. jfr bevisning 1 a β. Nordström Samh. 2: 757 (1840). Domstolarna hava funnit genom förebragt vittnesbevisning styrkt, att .. bilens hastighet före sammanstötningen snarare översteg än understeg 100 km. i timmen. 1NJA 1951, Not. B s. 8. —
(1, 2) -BREV. [fsv. vitnisbref] (förr) om skriftlig handling som utgjorde intyg l. försäkran l. vittnesmål; jfr brev 2 o. -intyg, -skrift o. vittnesbörds-brev. (Han) haffde it witnesb(re)ff aff rad(e)t i Sud(er)köpi(n)g, at hans hust(r)v och ffor(næm)de ped(er) kars(on) waa(re) samsyskene. OPetri Tb. 25 (1524). Ett börds- eller vittnesbrev skulle företes, givande vid handen att pojken var född inom äktenskapet. HantvB I. 4: 423 (1936; om förh. på 1600-talet). —
-BÅS. i rättssal: bås (se bås, sbst.1 3 a) l. avbalkning där vittne avger sitt vittnesmål. Vallentin London 415 (1912). Appeltoft gick fram och ställde sig vid vittnesbåset och fick uppge sitt fullständiga namn och adress. Guillou Coq 323 (1986). —
-BÄR. [fsv. vitnisbär] (†) om person: vittnesgill; jfr ed-bär, tings-bär. VDAkt. 1662, nr 131. Bär någor falskt witnesbörd, böte fyratijo daler .. och ware aldrig witnesbär. RB 17: 18 (Lag 1734). Engströmer Vittn. 123 (1911).
Avledn. (†): vittnesbärhet, r. l. f. (†) Nordström Samh. 2: 706 (1840). Köparens vittnesbärhet angående olovlig brännvinsförsäljning. 3SAH 44: 285 (1933). —
-BÖRD, se d. o. —
-ED. ed som svärs av vittne inför avgivande av vittnesmål. Nehrman JurCr. 139 (1756). Vår lag räknar .. med vittneseden såsom det effektivast tänkbara medlet att framkalla en objektivt riktig och tillförlitlig vittnesutsaga. NoK 115: 24 (1933). —
-ERSÄTTNING~020. ersättning till vittne (för resekostnader l. förlorad arbetsinkomst o. d.) i samband med avgivande av vittnesmål; jfr -lön. ÖgCorr. 1854, nr 79, s. 3. Vittnesersättningen begäres och bestämmes i den rättegång, däri vittnesmålet aflagts. Kallenberg CivPr. 1: 449 (1918). —
-FÖR. (†) om person: vittnesgill; jfr för, adj., o. ed-för. Schmedeman Just. 42 (1560). Begår någon Meen Eed för Rätta .. then ware aldrig mehr Witnesför. StadgEed. 1687, 1: 8. Auerbach (1916). —
-FÖRHÖR. (vittne- 1655. vittnes- 1624 osv.) med vittne anställt förhör. Lyberg GPprFalunDal. 1: 104 (i handl. fr. 1624). Med ledning av vittnesförhören bör morden ha utförts mellan klockan halv fyra och strax efter fyra. Henschen SkuggBrott 235 (2004). —
-GILL. [fsv. vitnisgilder] om person: (enligt lag) behörig att avge vittnesmål; stundom motsatt: jävig; äv. i oeg. l. bildl. anv., särsk. om sak: tillförlitlig l. giltig o. d.; jfr -bär, -för. Paulinus Gothus MonPac. 834 (1628). Han var icke en gång vittnesgill i mål, som rörde en fri mans egendom. Strinnholm Hist. 3: 352 (1848). Från 1840-talet ha vi en vittnesgill skildring i professor Carl Rupert Nybloms minnen från hans barndomshem i Uppsala. Hazelius-Berg Gard. 60 (1962).
Avledn.: vittnesgillhet, r. l. f. Schück VittA 6: 227 (i handl. fr. 1786). Brefväxlingens förtroliga karaktär ökar dess vittnesgillhet. Tegnér Farf. 251 (1900). —
-INTYG~02 l. ~20. intyg utfärdat av vittne l. innehållande vittnesmål. Crusenstolpe Mor. 3: 253 (1841). Tag äfven del af mina handlingar och vittnesintyg, så att Du också hör den andra parten! Strindberg Brev 8: 283 (1891). —
-JÄV. jäv mot vittnes behörighet att avge vittnesmål. BtRiksdP 1872, I. 1: nr 8, s. 1. Var och en, som skulle avgiva bevis i rättegång .. skulle först prövas efter de stränga reglerna om vittnesjäv. Minnesskr1734Lag 1: 51 (1934). —
-LÖN. (numera bl. tillf.) jfr -ersättning. För sin inställelse (vid domstol) begärde hr M. 250 kr. i vitneslön. AB 1/10 1896, s. 4. —
(2 (a)) -LÖS. (vittne- 1632. vittnes- 1789 osv.) [fsv. vitne lös] (numera bl. tillf.) som saknar vittne(n). BtÅboH I. 4: 150 (1632; om rättssak). I ett förtroligt och framför allt wittneslöst ögonblick. Snällp. 1848, nr 8, s. 2. —
(2 (a)) -MAN. [fsv. vitnis maþer] (numera bl. i skildring av ä. förh.) (manligt) vittne. JönkTb. 157 (1547). Witneszmän skole först Eedh gånga, förän the witna, at the Sanningen vppenbahra, och intet dölia wele eller skole. Siöl. 1667, Skipml. 8. —
-MENING. jur. på skriftligt dokument (ss. testamente o. d.): formelartad mening (se mening, sbst. 7) varmed förf. styrker dokumentets äkthet. Tholander Ordl. (1872). (Namnteckningen) var bevittnad av två personer enligt följande vittnesmening: ”Egenhändiga namnteckningen intygas av oss på en gång närvarande vittnen”. 1NJA 1941, s. 151. —
-MÅL. [fsv. vitnis mal]
1) (†) mål (se mål, sbst.2 1) som avgörs med hjälp av vittne(n). Verelius 296 (1681). (Sv.) Wittnesmål .. (t.) Sache worüber Zeugen abgehört werden. ÖoL (1852).
2) uttalande l. utsaga av vittne; särsk. om sådant uttalande osv. avgivet i domstol l. förhör o. d.; äv. oeg. l. bildl.; jfr -utsaga o. vittne 1, vittnesbörd 2 b. BraheBrevväxl. II. 1: 208 (1662). Om natt och flamma, glöd och kol / mitt hårs och mina ögons svärta / än bärer dunkelt vittnesmål. Levertin II. 3: 49 (1905). Så länge mänsklig rättskipning funnits, har man använt sig av vittnesmålet såsom det viktigaste bevismedlet. NoK 115: 5 (1933). jfr polis-vittnesmål. —
-PLIKT. plikt l. skyldighet att vittna (i domstol). BtRiksdP 1893, I. 2: nr 3, ProtLagär. s. 23. I princip är envar skyldig att ställa upp som vittne. Undantagna från denna generella vittnesplikt är dels de som är obehöriga att vittna, dels de som har rätt att avstå från att vittna. NE 20: 9 (1996). —
-PSYKOLOGI. om den gren av rättspsykologin som behandlar de faktorer som inverkar på tillförlitligheten i ett vittnesmål; jfr utsage-psykologi. Larsson Kunsk. 120 (1909). Vittnespsykologien i egentlig mening befattar sig uteslutande med utsagor avgivna av i god tro varande vittnen. Wachtmeister Sanning 8 (1933). —
-SEDEL. (vittne- 1620. vittnes- c. 1590–1784) (†) sedel (se d. o. 1 e) innehållande vittnesmål. Effter denn bekennellsse som hennes Salige Man på Sit yterste giort haffuer effter som witnes Sedelenn för mäler. UpplDomb. 5: 201 (c. 1590). VDAkt. 1784, nr 97. —
-SKRIFT. (vittne- 1592–1651. vittnes- 1592 osv.) (förr) vittnesbrev; äv. om skriftligen avfattat l. återgivet vittnesmål; jfr -sedel o. attest a. Samma Dagh kom Erich Olssonn i Walkeby med En Wittnes Skrefftt så lydendes att hann hadhe kiöpt 2 öres Land aff Erich Anderssonn i Skeggesta. UpplDomb. 5: 136 (1592). Her simans Capelan witnes skrifft som han witnadhe, vppå sit ytersta. ÅngermDomb. 1628, fol. 10. —
-STÄMNING. (förr) om (dokument innehållande) anmodan att inställa sig ss. vittne vid domstol; jfr stämning, sbst.3 3. En Wittnesstämning, innehållande 5 Wittnens kallande. DA 1808, nr 28, s. 4. Angående Vittnesstämning innehåller vår Lag uttryckeligen, att Stämning icke är absolut nödvändig. Schrevelius CivPr. 248 (1853). —
(2) -SÄGEN. (numera mindre br.) om sägen som bekräftar folklig trosföreställning. En tredje grupp utgöres av vittnes- och varningssägner, diktade som ett slags utkristallisering av vissa trosföreställningar. 3NF 7: 747 (1927). Fatab. 1960, s. 286. —
-UTSAGA~020. utsaga av vittne; jfr -mål 2. Snällp. 17/8 1848, s. 3. Han har inget alibi .. han har en cykel som passar in i en vittnesutsago .. och hans signalement stämmer med iakttagelser som gjorts kring brottsplatsen. DN 23/10 1987, s. 6.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content