[fsv. vif; jfr ä. d. wiff (d. viv), fvn. vif, fsax. wif, mnl., nl. wijf, fht., mht. wīb, wīp (t. weib), feng. wif (eng. wife); av ovisst ursprung. — Jfr OUDEVIVER]
1) (numera mindre br.) hustru; förr äv. dels (o. urspr.) allmännare, om (ogift) kvinna, dels i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; förr äv. ngn gg dels om (äkta) par, dels om äktenskap. Ett skönnere wijff iagh alrigh förnam / thett seger iagh eder försanne. Visb. 1: 13(1572). Som droppar två det äkta vif stod stilla. Nyberg 3: 250(1842). Vif .. (dvs.) Äktenskap. Dalin(1855). Mitt modersmål, du härrliga, / .. du stolta, du väna, / du kungatankars vif! Forsslund Arb. 33(1902). Där kommer markis Francesco Patrizi som glad tyrolare och hans ädla viv som noble dame från le grand siècle. Lagergren Minn. 7: 75(1928). SAOL(2006). — jfr ADELS-VIV.
2) (†) i vissa kortspel: kombination bestående av kung o. dam (i samma färg). Kung och dame på en hand (i kortspelet mariage) kallas vive. HbiblSällsk. 1: 231(1838). Fröken Sperling .. gav en argsint blick åt länsmannen, som just hade spräckt ett viv för henne. Fröding ESkr. 2: 31(1891). Cannelin(1939). — jfr SPADER-VIV.
SAOB
