[av fr. vocabulaire, av mlat. vocabularium (se VOKABULAR)]
ordförråd (kännetecknande l. lämpligt l. avpassat för viss verksamhet l. genre l. talstil); förr äv.: ordbok. Pfeiffer(1837; om ordbok). Ordvalet (i översättningen) håller sig skrupulöst inom klassicismens vokabulär. Lamm Oxenst. 388(1911). Han använder betydligt mer av dess (dvs. herrnhutismens) vokabulär än man påträffar hos de verkliga förnufts- och upplysningsmännen av torrare och förnumstigare typ. Wifstrand AndlTal. 45(1943). Han hade sin egen saftiga vokabulär och utstrålade idel trevnad. 3SAH LXVII. 2: 64(1958). Jag .. förstod inte varför tjejerna .. krympte sitt vokabulär till en åttaårings nivå när de snygga killarna var i närheten. SDS 11/5 2003, s. B11. — jfr OKVÄDINS-VOKABULÄR.
