VOKALIS vωk1ali4s l. vo-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
mus. sång på enbart vokaler; särsk. använd ss. sångövning o. d. jfr sekvens 2. AB 19/6 1849, s. 2. Ett Haleluja, som egentligen blott är en underhållande vocalis. Norman MusUpps. 29 (1880). Hon .. började öfva sig på fullt allvar, sjöng skalor och vokaliser så länge hon orkade. Lundquist Konstn. 18 (1890). En briljant operaaria, rikt utsirad med de mest halsbrytande vokaliser och fiorityrer. PT 1904, nr 5, s. 3.
