SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2017  
VOKALIST vωk1alis4t l. vo-, m.//ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -c-)
Etymologi
[jfr d., t. vokalist, eng. vocalist, fr. vocaliste; till VOKAL, adj. — Jfr VOKALISSA]
sångare (särsk. (o. numera i sht) i dans- l. jazzorkester). Cavallin Herdam. 2: 258 (cit. fr. c. 1680). At Vocalisten aldrig binder sig til Tacten, utan brukar sin frihet. Londée Kellner 19 (1739). Han (är) den enda vokalist vi har, som det låter litet Amerika om. Estrad 1940, nr 5, s. 20. Musiken spelar, pianot är vitlackerat och en vocalist i vit klänning .. sjunger. TurÅ 1949, s. 205. Frank Sinatra räknas som en av de allra största vokalisterna genom alla tider, oavsett genre. HbgD 11/10 2015, s. B9. — jfr STORBANDS-, SWING-VOKALIST.
Spoiler title
Spoiler content