[av fr. volant, p. pr. till voler, flyga, av lat. volare, flyga, av omstritt ursprung. — Jfr VOLANG, VOLATIL, VOLAUVENT, VOLJÄR, VOLLEY]
(†)
1) snabb l. flyktig (jfr VOLATIL); äv. (särsk. om armé): rörlig (se d. o. 2 b). Migh tycker, att dhe skole holla en lijten volant armée vidh Colberg att achta på denne armeen. AOxenstierna 5: 335(1630). Dessa .. volanta rader till vår vän. Leopold (SVS) II. 3: 129(c. 1800). Volanta dragmedel. TLäk. 1833, s. 299.
2) om brev o. d.: oförseglad; äv. i uttr. under volant sigill (se SIGILL 1 a δ). ConsAcAboP 5: 12(1679). Hvarföre jag på Landtmarskalkens tillrådande skref 4 bref, som han sjelf tog af mig volante, och förseglade dem sedan de i Rådet blifvit viste. HSH 1: 252(c. 1750). Närlagde .. Consistorii Bref, som kom volant under mitt couvert hit, ehuru Sigillet fastnat wid mitt couvert. VDAkt. 1782, nr 231.CAAgardh hos Berzelius Brev 10: 28(1828).
