[av fr. voluptueux, förr äv. -ieux (f. -euse); av lat. voluptuosus, till voluptas, vällust; av ovisst ursprung; nutida anv. i sv. sannol. påverkad av eng. voluptuous (förr äv. -ious)]
(numera bl. ngn gg) som väcker l. uttrycker vällust l. njutning l. sinnlighet (se d. o. 2); särsk.: oanständig, fräck; äv. i fråga om kroppsform o. d.: yppig, fyllig. Swedberg Schibb. 302(1716). Konungen .. haslerade med narraktiga frågor .. och jag roade herrens upptända passion med några voluptieusa historietter i hans smak. Tersmeden Mem. 4: 10(c. 1790; moderniserat). En voluptuös tonårsdotter med på tok för små och få kläder. Hufvudstadsbl. 7/10 2005, s. 24.
