VORSTEH få3r~ste2 l. med mer l. mindre genuint tyskt uttal, r.//ig.; best. -n, äv. -en.
vorstehhund; särsk. i förb. med attributiv bestämning i benämning på ras. TurÅ 1932, s. 253. Hunden, en strävhårig vorsteh, .. var inte någon särskilt framgångsrik jaktkamrat. Anderson Brev. 441 (2004).
