VON OBEN fonå4ben l. med mer l. mindre genuint tyskt uttal, adv.
Etymologi
[av t. von oben, av von, från, av mht. van, von, vone, av fht. fana, fona (motsv. fsax. fan, fana (mlt. van, von), nl. van, ffris. fan), trol. till den rot som äv. föreligger i AV, prep. o. adv., o. oben (se OVAN, adv. o. prep.)]
ovanifrån, i perspektiv uppifrån; särsk. (o. numera nästan bl.) med tanke på rangskillnad i social ställning l. intellektuell nivå o. d., ofta liktydigt med: överlägset, nedlåtande; äv. i anv. ss. oböjl. predikativt adj. Man skall inte se den bördiga slätten endast ”von oben”, man måste ödmjukt ända ner till marken och se på blommorna. Idun 1908, s. 337. (Artikeln) är skriven helt och hållet ”von oben” och andas ett utomordentligt förakt för mig och min motion i riksdagen. Tiden 1931, s. 554. (Tonen) är, understundom, en smula von oben. Ju mer okunnig den frågande verkar vara, desto mer triumferande ler experten. GbgP 3/2 2015, s. 43.
