SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2017  
VORSTEHHUND 3rste~hun2d, m.//ig. l. r.; best. -en; pl -ar.
Ordformer
(förr äv. -stehund)
Etymologi
[av t. vorstehhund, av vorstehen, stanna vid l. framför villebråd, vara ”stående” (av vor (se FÖR, prep. osv.) o. stehen (se STÅ, v.)) o. hund (se HUND, sbst.1). — Jfr VORSTEH]
om typ av stående (se STÅ, v. I 25 h α slutet) fågelhund av tyskt ursprung; särsk. (i förb. med attributiv bestämning) om var o. en av de raser som (numera) urskiljs härav; jfr VORSTEH. Balck Idr. 2: 2 (1887). Kort-, lång- eller strävhåriga vorstehhundarna, bruna, vanligen med ljusare fläckar. DjurVärld 12: 344 (1960). Medan man för rapphönsen gärna använder vidsökande settrar och pointrar använder man vid .. (fasanjakt) med fördel de mer kortsökande vorstehhundarna. JägUppslB 82 (1989).
Spoiler title
Spoiler content