(art av) växt tillhörande ordningen Dipsacales Juss. ex Bercht. & J. Presl; särsk. om art av släktet Scabiosa Lin., fältväddar; äv. (numera bl. ss. förled i ssgn VÄDD-KLINT) om växt tillhörande släktet Centaurea Lin., klintar; förr äv. om växten Reseda luteola Lin., färgreseda. Franckenius Spec. D 2 b(1638). Morsus Diaboli, Wådd. Örten och Roten sudin i Wijn, eller hennes brända Watn, tienar wäl them som hafwa Lefrat Blod i sigh. IErici Colerus 1: 210(c. 1645). Broman Glys. 3: 790(1724; om svartklint). Gult färgas med Wädd (Luteola), som kiöptes äfwen så utifrån, fast hon kring Lund wäxer på alla Wallar, som ett ogräs. Linné Öl. 10(1745). Scabiósa (Vädd). Krok o. Almquist Fl. 1: 48(1900). Många växter är ganska lätta att odla hemma, som vädd, rödklint och blåklocka. Sydsv. 19/4 2015, s. D11. — jfr FÄLT-, KNAPP-, LUKT-, PRAKT-, ROSEN-, STJÄRN-, ÅKER-, ÄNGS-VÄDD.
Ssg: VÄDD-KLINT. om växten Centaurea Scabiosa Lin. Fischerström 4: 329(c. 1795). Den rödvioletta väddklinten .. är vanligast i vägkanter. BokNat. Liv. 151(1951).
SAOB
