SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2019  
VÄLDELIG väl3delig2, adj.; adv. -T.
Ordformer
(väldelig (w-) 1743 osv. welleligh 1525)
Etymologi
[jfr d. vældelig; till VÅLD o. VÄLDE, sbst.2 (med anslutning till VÄLDIG, adj.1), l. analogisk nybildning till VÄLDELIGA]
(numera bl. ngn gg) väldig; särsk. dels: mäktig l. kraftfull l. stark l. våldsam, dels om ngt som vittnar om mäktighet osv.: betydande, ansenlig; numera nästan bl. för att beteckna att ngt föreligger i (överväldigande) stor mängd l. storlek o. d. Ith tall folk .. ther med wij .. waare heedtzske fiendher kwnne forswactha och for:nde woorth slooth meedt wooldt och wellelighe handt oss och riichit tiil godho foröffra och inthaga. G1R 2: 161 (1525). Låt Jesu den (dvs. synden) ej skada mig, / Ej heller wara wäldelig / Uti min kropp. SionSång. 1: 102 (1743). Han (drar) klingan fermt och ropar / Med sin väldeliga stämma. CVAStrandberg 2: 146 (c. 1859). Efter det stora successionskriget, fick han väldeliga besittningar, ett helt kungarike .. i Västindien. Högberg Vred. 3: 272 (1906). Det var en väldelig anhopning av mossiga, ludna stenar på en uttorkad bäckbotten. Moberg Rid 134 (1941). Även jag börjar ledsna på att åka runt i världen och observera, sitta klistrad vid dataskärmar och gå igenom väldeliga siffermängder. ForsknFramst. 1986, nr 8, s. 15.
Spoiler title
Spoiler content