VÄNSLAS vän3slas2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE.
kela l. smekas; visa sig vänlig o. smeksam; äv. utvidgat l. bildl.: uppträda välvilligt l. medgörligt o. d. (mot ngn) l. förhålla sig välvillig (till ngt); särsk. med bestämning inledd av prep. med (förr äv. emot l. vid) angivande vem ngn kelar osv. med; jfr VÄNSKAS. (Hon) smekte .. den lilla hunden, och hunden vänslades emot henne tillbaka. SvFolks. 127 (1844). Gumman Inga hade kokt kaffe och bjöd Maria, och vänslades vid henne, så godt hon kunde. Lönnberg BlSkär. 39 (1876). Di gånger jag har vänslats lite med flickor i hamnarna, dom kan räknas på fingrarna. Engström Hemsp. 87 (1921). (Statsministern) vänslas med korporationsidén. DN(A) 27/3 1934, s. 3. Leden har slutits bakom den nye partiledaren .. som vänslas med ”traditionalisterna”. SDS 21/3 1996, s. A2.
