XOANON kso4anon, n.; i best. anv. utan slutartikel; pl. xoana.
Etymologi
[jfr t., eng., fr. xoanon; av gr. ξόανον, till ξεῖν, karva, snida, till den rot som äv. föreligger i SNÖD, adj.]
om antik grekisk gudastaty (urspr. snidad i trä). Hufvudstadsbl. 20/3 1896, s. 3. Ett sista eko av den i trä snidade cylindriska kultbilden av grekiska gudinnor, det s. k. xoanon, och som i sin stränga kolonnartade resning stilistiskt går så förträffligt ihop med den doriska arkitekturen. OoB 1927, s. 480. Vissa xoana omtalas ha haft mycket hög ålder, och några sades ha tillkommit på övernaturlig väg. NE (1996).
