XYLEM ksyle4m, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr eng. xylem, fr. xylème; av t. xylem, bildat till gr. ξύλον (se XYLO-) med ändelsen -em (sannol. ombildning av det lat. ordslutet -eum); ordet tidigast använt 1858 av den schweiziske botanikern C. W. von Nägeli]
bot. ved (se VED, sbst.2 2). Enär xylemet är mycket svagt utveckladt och består af korta tunnväggiga celler, besitter detsamma ej de för en mekanisk cellväfnad erforderliga egenskaper. BotN 1877, s. 68. De viktigaste elementen i kärlsystemet äro dels vedelement, eller xylem, dels mjukbastelement, eller phloem. VäxtLiv 4: 496 (1938).
