XYLEN ksyle4n l. syle4n, äv. ZYLEN syle4n, n.; best. -et.
Ordformer
(xylen 1876 osv. zylen 1977 osv.)
Etymologi
[jfr eng. xylene; av fr. xylène, bildat till gr. ξύλον (se XYLO-) med den i kemiska benämningar vanliga ändelsen -en; ordet tidigast använt 1850 av den franske kemisten A. Cahours]
kem. om färglöst o. i vatten olösligt aromatiskt kolväte (bestående av en l. flera av tre olika isomerer) med karakteristisk lukt, utvunnet ur stenkolstjära l. (numera vanl.) gm reformering o. krackning av petroleum, i sht använt ss. lösningsmedel l. ss. tillsats i motorbränsle o. d.; jfr XYLOL. Keyser Kemien 3: 273 (1876). Silikonen och vaxet (i möbeloljor) kan vara lösta i t.ex. lacknafta, terpentin eller xylen. TT 1958, s. 674.
