publicerad: 2021
YNKA yŋ3ka2, förr äv. YMKA, v. -ade (Mat. 14: 14 (NT 1526) osv.) ((†) pr. sg. -er Rothovius Äropr. E 3 a (1633), Sylvius Mornay 639 (1674)). vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE; jfr YNK.
Ordformer
(ymk- (ij-, ÿ-) 1559–1883. ynk- (ÿ-, -ck-) 1526 osv. -a 1526 osv. -ia c. 1640 (: medhynkian)–c. 1654 (: Ynkian))
Etymologi
[fsv. ynka; jfr d., nor. ynke; etymologiskt identiskt med ÖMKA med övergång av ö till y (jfr YXA, sbst.). — Jfr YNKA, sbst., YNKEDOM, YNKLIG, YNKSAM]
1) hysa l. känna (o. uttrycka) medlidande l. deltagande med (ngn), ömka, tycka synd om, beklaga (se d. o. I 5); äv. dels med refl. obj. (särsk. i förb. med bestämning inledd av prep. över), dels med sakobj. (särsk. dels: beklaga (se d. o. I 3), dels: våndas l. gräma sig över l. sörja). Iach ynkar mich offuer folkit, ath the haffua nw j tree daghar töffuat när mich, och haffua intit äta. Mat. 15: 32 (NT 1526; Bib. 1541: ömkar). Ropades .. af Allmogen, att Knut Bengtsson skulle aflijfwas. Andre ypperlige Män ymkede honom. HB 2: 352 (1597). Iag ynkar aldramäst O bäste wän de dagar, / som du måst lefwa kwarr sen mörkret mig ha taget. Celsius Orpheus 80 (1687). Högern genomgick en svår pers. Lindman i andra kammaren klagade och ynkade att reformen ”rusats fram”. Höglund Branting 2: 262 (1929). Jag ynkade de stackars hästarna i regnet. Olsson 3Hap. 16 (1967).
2) med särskild tanke på ngns läte: klaga, gnälla, kvida; äv. refl.: jämra l. beklaga sig, stundom äv. ngt ringaktande: tycka synd om sig; äv. dels ss. anföringsverb, dels (ngn gg) bildl., med saksubj. Då war denn döde allerede stuckinn och hörde honn huru hann ÿnkade sigh och sadhe Gudh hiälpe migh. 3SthmTb. 6: 195 (1606). Den som osz föder hijt, den ynckar sigh och låter. Holmström (SVS) 2: 137 (1688). Mats ymkade och bad, att han åtminstone skulle få gå och helsa på Karen. Strindberg SvÖ 2: 204 (1883). Ja ynka dej du, säger Ameli förargad, fast det är jag som borde. Isaksson KvHuset 252 (1952). Ingen tänker på mig, ynkade hon. Ingen förstår, ingen vet hur jag känner. Husáhr Jeriko 54 (1958). Det var fortfarande ovant att höra Göteborg utan snöns dämpning. Trean kved och ynkade uppför liden, vasst och metalliskt. GbgP 7/4 2011, s. 79.
Ssgr (till 1. Anm. Nedanstående ssgr kan möjl. äv. hänföras till ynk l. ynka, sbst.): A: YNK-VÄRDIG. (numera föga br.) som förtjänar medlidande l. medömkan; äv.: eländig l. ynklig; jfr värdig 3 o. ynkans-värd. Tå är rätt lustig Lust / När Hustrun sukkar åt sin Mans ynkwärdig’ Pust. Lucidor (SVS) 39 (1668; uppl. 1997). Att det ju egentligen är ett ynkvärdigt folk han får på halsen. Aurell NBer. 47 (1949). Östergren (1969; angivet ss. mindre vanl.).
B: YNKE-MÅL. (†) medlidande l. medömkan; jfr -mål (se sp. M 1795) o. ynkan. Then ganske Sweriges Almogha, hwilken han hörde dageliga efftergåås medh alt swijk och förräderij, och dagligha vthan all ymkemåål och barmhertigheet, Stympas, brännes, halshuggas. Svart Ähr. 58 (1560). Grubb 496 (1665).
Avledn.: YNKAN, r. l. f. [fsv. ynkan] (numera bl. tillf.) till 1: medömkan l. medkänsla l. medlidande (förr särsk. i sådana uttr. som vara ynkan värd; jfr ynka, sbst. 1); äv. dels med särskild tanke på uttryckande av medömkan osv. (med anslutning till ynka, v. 2): klagan l. jämmer, dels: bedrövelse l. elände; jfr ynke-mål. Tegel G1 1: 10 (1622). Så hafwe Wij icke vthan ynckan förnummet thet stora beswär och tunga, som them .. är vppå fördt wordet. Stiernman Com. 1: 961 (1628). Altså sade Professores .. att dett är een stoor elendigheet och ynkan werdt, att Academiens wehlfärd skall dependera uthaff een karls bekennelse. ConsAcAboP 7: 476 (1694). Hertigen, hvilken ynkan att se honom! Inte ätit – inte druckit – inte sutit – inte sofvit på dessa dygn. Börjesson Brödr. 78 (1861). (Han) kom hemifrån ett par dagar och kunde glömma den ynkan och jämmer där rådde över ryttmästare von Schnells sjukdom. Widding Major. 406 (1969).
Ssg: ynkans-värd. (numera bl. tillf.) värd (se värd, adj. 2 a) medömkan, ömkansvärd, beklagansvärd; jfr ynk-värdig. 2RARP 14: 491 (1743). De funno honom på fjerde dagen efter hans flykt, i Odensala prestgård, i ymkanswärd belägenhet. Afzelius Sag. 7: 181 (1853).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content