[sv. dial. ynka; jfr d. ynke; sannol. etymologiskt identiskt med l. variantform till ENKA, adj., med formell o. betydelsemässig anslutning till YNKLIG]
som är utan egentligt värde, obetydlig, ynklig, futtig (jfr YNKANS); med huvudord betecknande tillfälle l. antal o. d. äv. (o. sannol. urspr.): enda l. enstaka. Stallar intet, någon ynka gång tog uti höet, men orkade intet äta. HdlCollMed. 23/12 1745. Två ynka abborrar! Och såna abborrar! Di duger min själ knappt till kattaföda! Eklundh Folk 86(1918). Herregud en sån ynka bukett för 14 kronor! Trenter Spring. 10(1958). En ynka skidmedalj inhöstades, i herrstafetten. GbgP 21/2 1994, s. 21.
SAOB
