motsv. ÅT-KOMMA, v. 1: möjlig att komma åt; tillgänglig (se d. o. 1, 2 a); ngn gg äv. med anslutning till l. motsv. ÅT-KOMMA, v. 2, om egendom o. d. Det största Örlogsskepp står här i sitt skjul, fritt och öfverallt åtkommeligt. Linnerhielm 1Br. 113(1796). Sedan solen gått ned begifver fisken sig åt djupet och är mindre åtkomlig. GFiskaren 7(1845). Chansen, att ett till handelsträdgård någorlunda lämpat småbruk skall bli åtkomligt. Ymer 1950, s. 45. Även kärlet för restsopor ska vara lätt åtkomligt med en rejäl öppning så att man inte spiller bredvid. RådRön 1997, nr 6–7, s. 19. — jfr LÄTT-, O-ÅTKOMLIG. — särsk. i bildl. anv. l. motsv. ÅT-KOMMA, v. 1 b(α): möjlig att ha tillgång till l. göra till föremål (för ngt) l. tillgodogöra sig (jfr TILLGÄNGLIG 2 b, 3); äv. (om person) dels: känslig l. mottaglig o. d. (jfr TILLGÄNGLIG 5), dels: möjlig att komma i nära l. personlig kontakt med, särsk. i O-, SVÅR-ÅTKOMLIG(jfr TILLGÄNGLIG 6). En filosofi .. till denna grad öfver den menskliga synkretsen, och likväl för oss åtkommelig. Leopold 4: 36(c. 1820). Konsten att vara lycklig, – det är konsten att vara åtkomlig för de tusentals småsaker, som .. öfverallt omkring lefnadsstigen titta upp liksom vänliga barn. 2SAH 20: 179(1840). Att hertiginnan .. i Gustaf III mött en öfverlägsen natur, som .. kanske ej var så åtkomlig för hennes iakttagelser. PT 1902, nr 254, s. 3.
Avledn.: ÅTKOMLIGHET, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara åtkomlig (jfr åtkomst 1); förr äv. speciellare: mutbarhet. Jemnvigten mellan skuggningarna på det allenastyrande konungadömet och på frihetstiden, hvars åtkomlighet det förra städse skenheligt och högt fördömt. Crusenstolpe Mor. 3: 8(1841). Vigtigare militärbyggnaders läge och åtkomlighet. Holmberg Artill. 4: 152(1886).
