publicerad: 2021
ÅT, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 278):
(II 3) ÅT-SKINGRA. (numera bl. tillf.) skingra (o. därigm åtskilja) (ngra l. ngt). Til thesz thetta Manskapet åter åthskingrat wardt. Brask Pufendorf Hist. 128 (1680). —
(II 2 a) -SKRUVA, -ning. skruva åt (ngt). Lokomotivföraren .. (skall) signalera till Konduktören att åtskrufva bromsen. ReglTjSJ 1858, s. 42. —
(II 2) -SLUTA, -ning. sluta åt (ngt); i sht i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. Ärmarne i allmänhet yfviga ifrån axeln til armbågen, hvarifrån de blifva något trängre och sist mycket åtslutande invid handlofven. MagKonst 1825, s. 72. —
(II 2) -SMETAD, p. adj. (numera bl. tillf., ngt vard.) åtsmitande l. fastklibbad; jfr smeta, v. 3 a. Hon kom emot oss: en smart figur i modern, åtsmetad klädning. NerAlleh. 12/1 1880, s. 3. —
(II 2) -SMITA. smita åt; i sht i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr -smetad). (Ögat) frapperas .. af de smakfulla albanesiska drägterna. Åtsmitande benkläder, en hvit, kort kjol med rika veck (osv.). SvD 19/6 1885, s. 4. —
(II 2 a) -SNIPA. (numera mindre br.) trycka åt (ngt); i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr snippa, v. 1. Aros 9/11 1867, s. 2. (Håret) skulle ligga slätt åtsnipat över huvudet. Krusenstjerna Fatt. 2: 114 (1936). AB 4/10 1957, s. 16. —
(II 4 slutet) -SNÄSA, -ning. snäsa åt (ngn). SthmAftonP 3/10 1849, s. 2. Hur åtsnäst Holt än blifvit. AB 23/3 1859, s. 2. —
(II 2 a) -SNÖRA, -ing (numera mindre br., AB 13/4 1842, s. 4, Cannelin (1939)), -ning. [fsv. at snöra] snöra åt (ngt); äv. bildl. Odel Sincl. 27 (1739). Där en åtsnörd dogmatism går med sax och pänna öfver religiösa diktvärk. GHT 1898, nr 222 A, s. 3. Endast i yttersta undantagsfall behöver ett s. k. åtsnörande förband tillgripas (vid blödning). BilskolLb. 336 (1959). —
(II 2 a) -SNÖRPA, -ning. snörpa åt (ngt); äv. bildl. Med .. rockärmarne hårdt åtsnörpta om handlofvarne. GbgP 1873, nr 124 A, s. 1. Det är precis vad .. (expertisen) anser motivera en åtsnörpning av penningflödet. DN(A) 12/12 1965, Bil. s. 2. —
(II 3) -SPLITA. (†) = -sprida; jfr splita, v.1 2. Att the löpe hwar för sig åt splitte eller rotteuiss ther x eller xij. G1R 14: 141 (1542). —
(II 3) -SPRIDA, -ning. (†) sprida (se d. o. I 4) (o. därigm åtskilja) (ngra l. ngt); i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr sprida IV 3); jfr -splita. The woro .. så långt ådspridde, somma hijtt och somma thijtt, att the kunde icke så snart bliffua rede med giärden som the giärna wille. Brahe Kr. 39 (c. 1585). Ringa var början, omärklig upprinnelsen, åtspridda elementen och långsam utvecklingen af .. konungadömets instiftande. NorrbK 22/1 1901, s. 4. —
(II 2 a) -SPÄNNA, -ing. spänna åt (ngt) (så att närkontakt l. tillslutning uppstår). Mankönets kläder woro ej .. lösa, wida och sida, utan korta och åtspända til kroppen. Dalin Hist. 1: 277 (1747). Läroverksungdomen kände med sig att folkskolans barn var rädda för den åtspända bokpacken som för ett klassvapen. Lo-Johansson Gen. 42 (1947). —
(II 4 slutet) -SPÖRJA, -an (†, HdlCollMed. 4/1 1748), -ning (†, Verelius 20 (1681), Schultze Ordb. 4759 (c. 1755)). [fsv. atspyria] (ngt ålderdomligt) tillfråga (ngn om ngt); äv. med det efterfrågade angivet av indirekt frågesats utan föregående prep. (förr äv. utan obj. angivande den tillfrågade: fråga); numera nästan bl. i p. pf., särsk. i o-åtspord; jfr spörja åt. Hans Nade skall varda aatspord. G1R 1: 4 (1521). Tå wi komme till them åth spurde the thå huru wi till sinnes wore. G1R 6: 166 (1529). Inkallas Thomas Michaelis, och åtspordes hwad han menar om foro suæ ca(us)æ med Haq(v)ino Haq(v)ini. UUKonsP 3: 12 (1641). Sjöministern, som jag äfven åtsport .. förklarade absolut oöfvervinnerliga hinder möta hvarje ändring i expeditionens tur. Adelsköld Dagsv. 4: 385 (1901). —
(II 2 (a)) -STRAMA, -ning; -are (se avledn.). strama åt (ngt); äv. dels intr., dels bildl. (jfr slutet), särsk. i fråga om stilistisk återhållsamhet o. d. Håret, åtstramadt i nacken med två långa, krokiga hårnålar, var så ljust .. framtill. SD 18/10 1891, s. 2. Än måste ett eller annat åtstramande verk utplånas, än fick det lof att lättas ett grand på hela öfverdraget. PT 1909, nr 108 A, s. 3. Så snart man märker att en fisk .. huggit skall man ”svara”, d. v. s. genom en åtstramning av linan fästa kroken i fiskens mun. Hammarström Sportfiske 98 (1925). Har i så fall denna upplevelse något att göra med .. det skärpta och åtstramade i hans dikt? Werin Ekelund 1: 175 (1960). särsk. bildl., i fråga om ekonomiska förhållanden; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare; jfr strama åt b slutet o. -strypa. Från Berlin talas ytterligare om penningemarknadens åtstramade läge. SDS 1899, nr 143, s. 2. Thatcher ville bekämpa inflationen med åtstramningar, kapa de offentliga utgifterna. SäljSkiten 27 (2009).
Ssgr (till -strama slutet): åtstramnings-paket. om samling av (politiska) åtgärder för att åstadkomma åtstramning. GHT 17/1 1968, s. 4.
-politik. En åtstramningspolitik, som hvarken är påkallad eller gagnlig. KarlskrVBl. 14/5 1889, s. 3.
Avledn.: åtstramare, r. särsk. (om ä. förh.) om stramapparat på skidbindning; jfr stramare 1. Åtstramare, medelst vilken hälremmen förkortas genom ett enda grepp. SkidlöpnIArmén 1917, s. 16. —
-STRYKA. särsk. (†) till II 5 b: gå åt; jfr stryka åt 4. Ehwad man haar för Godz, gott Salt för alt åthstryker. Palmchron SundhSp. 68 (1642). —
(II 2 a) -STRYPA, -ning. strypa åt (ngt); äv. bildl. (jfr -strama slutet). Hygiea 1865, s. 102. Öfverspekulation och svindel jämte därpå följande åtstrypning af pänningtillgången. GHT 22/10 1896, s. 2. —
(II 5 a) -STUNDA. [jfr fsv. atstundare, atstundeliker] (numera bl. ngn gg) önska sig l. åstunda (ngt). Att Ridderskapet och Adelen skulle gierna åttstundha skriffteligen blifva undhervijsthe, på hvadh maner placatet indraghas måsthe. RARP 12: 224 (1676). —
(II 4 slutet) -SÄGA, -else (numera bl. tillf., LinkBl. 28/8 1805, s. 2, osv.). säga åt (ngn); i sht i p. pf. LinkBl. 28/8 1805, s. 2. De (av de prostituerade), som blev åtsagda, var alla yngre än Karossen. Lo-Johansson Kungsg. 307 (1935). jfr o-åtsagd. —
(II 3) -SÄMJAS, v. dep., förr äv. -SÄMJA, v. [fsv. atsämias] (numera bl. tillf.) ss. dep.: komma överens (jfr åsämjas III); förr äv. i icke deponentiell anv., opers. o. tr., med indirekt personobj. o. direkt obj. betecknande föremålet för överenskommelsen; jfr sämjas I 1, IV 1 b. Før en su(m)ma pen(inga)r, som th(e)m båden åthsæmde. 2SthmTb. 3: 124 (1555). Som Svear och Göther enligt vanligheten icke kunde för tillfället åtsämjas. Brunius Metr. 167 (1836). —
-SÄTTA, -ning.
1) (numera bl. tillf.) till II 2 (a): sätta (ngt) i tätt l. hårt intillliggande läge. Åtsättningen af valsarne verkställes med rem- och kugg-utvexling. JernkA 1876, s. 406.
2) till II 2 (c): sätta åt l. ansätta (ngn); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om ngt som ansätter l. kommer över ngn. Vi var hårt åtsatta av fordringsägare. Lind 1: 170 (1749). Var inte ond (för att jag skrattade). Jag har ibland sådana der åtsättningar. EnköpP 30/10 1891, s. 4. —
(II 3) -SÖNDRAD, p. adj. (†) söndrad; äv.: enstaka l. enskild (jfr söndra III 5 c). Enslige och åtsyndrade bejachninger, som med vold, hotan, trug eller lockan kommes till väge. RA I. 3: 101 (1593). I thet .. (Cromwell) stadde alle Secter frij Öffning .. Hwar igenom han hölt sine Vnderhafwande åthsöndrade. Brask Pufendorf Hist. 167 (1680).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content