ÖRTGESÄLL œr3t~jesäl2, förr äv. ÖRTEGESÄLL, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(erht- 1749. ört- 1749 osv. örte- 1690; se för övr. GESÄLL)
Etymologi
[jfr d. ørtengesel; av ä. t. ürtengeselle, örtengeselle (motsv. mlt. ortgeselle), ssg av ürte, örte, (nota för) måltid (på värdshus o. d.), (sammankomst l. dryckeslag på) gesällhärbärge m. m. (etymologiskt identiskt med -VARD, sbst.2), o. geselle, gesäll (se GESÄLL). — Jfr ORD-GESÄLL]
(förr) gesäll med särskilda uppgifter i gesällskap (ss. att ta emot, förpläga o. skaffa anställning åt till orten ankommande gesäller); stundom äv. liktydigt med: åldgesäll; jfr OMSKÅDNINGS-GESÄLL, ORD-GESÄLL, SKÅDE-GESÄLL. Så skolle sammaledes Örte Gesellerne gifwa Den resande (gesällen) antingen Skienk eller God willia. Löfgren TenngjH I. 1: Bil. s. 47 (i handl. fr. 1690). Så snart en Gesell är Arbete tillsagd, åtwarnas densamma af Ört-Gesellen, att afleggia sitt sidogewähr. Löfgren TenngjH I. 1: Bil. s. 65 (i handl. fr. 1749). Gesällskapens egna förtroendemän voro åltgesällerna eller, som de också kallades, örtgesällerna. Hansson SkomYrkH 137(1919). En för såväl gesällskapet som mästerskapet viktig funktion fylldes av örtgesällerna, då i deras händer låg platsanskaffningen för arbetslediga gesäller. Löfgren TenngjH I. 3: 265(1950).
Ssg (förr): ÖRTGESÄLL-ÄMBETE~020. om örtgesälls uppgifter betraktade ss. ett ämbete (se d. o. 4). Att ingen får sig påtaga äldst eller yngst Örtgesällämbete utan han kan samma syssla förrätta. Kulturen 1976, s. 50(1723).
