SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1950  
OM, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 705):
(I 21) OMSKRUTEN, p. adj. som man gör (l. gjort) stor affär l. stort nummer av, omskriken. Vinterbl. 1853, s. 147. Vår omskrutna svenska folkundervisning. Quennerstedt StrSkr. 1: 375 (1909, 1919).
OMSKRUVA, -ning (Kexél 2: 152 (1780), Dalin (1853)).
1) (numera bl. mera tillf.) till III 2 a, b, 4 a, med avs. på skruv l. annat gängat föremål: omvrida; förr äv. dels med avs. på byggnad, sten o. d.: vända i annan riktning resp. på annan sida, dels (enst.) med avs. på peruk: (vid tankearbete) skjuta hit o. dit (på huvudet). Byggningen är omskrufvad och står nu i öster och vester. Murberg FörslSAOB (1791). Stenen är omskrufvad, och ligger nu på flatsidan. Därs. Projecter eftersinnades, / Der hostades, der snusades, / Perukerna omskrufvades. Lenngren (SVS) 2: 69 (1793). Daguerre 31 (1839).
2) (†) till III 7: skruva (ngt) på nytt; gm skruvning stämma (en basfiol); äv. bildl.: ändra l. omarbeta (ngt). Kexél 2: 152 (1780; med avs. på basfiol). Inlagan, skriften är omskrufvad, så att hon nu kan ingifvas. Murberg FörslSAOB (1791). Agatha inkröp i sin fordna bruddrägt, för tillfället omskrufvad efter nyaste snitten. CFDahlgren 5: 204 (1833). Frey 1849, s. 541. Dalin (1853).
(I 1) OMSKRÄNKA, -ning (Bergv. 1: 534 (1703), Murberg FörslSAOB (1791)). (om- 16341817. umb- 1643) [efter t. umschränken] (†) omge (ngt) med stängsel o. d., draga en gräns omkring (ngt); äv. oeg., med saksubj.: omge l. (trångt) begränsa (ngt); jfr omskranka. Emporagrius Cat. I 5 b (1669). Bergv. 1: 536 (1703). (Sv.) Omskränka en trägård, (lat.) Horto cancellos circumdare. Schultze Ordb. 4387 (c. 1755). Berg och moras omskränka egorna på alla sidor. Murberg FörslSAOB (1791). Adlerbeth HorOd. 189 (1817). särsk. bildl.: sätta skrankor för (ngn l. ngt); kringskära (ngt); inskränka (ngt); i p. pf. äv. i adjektivisk anv.: inskränkt. Stiernman Riksd. 862 (1634). Man kan icke så omskrenkia Kongl. Maij:ts försorg, at altidh sammankalla Riksens Stender. RARP 9: 235 (1664). Alle menniskiors stora ofullkomlighet och omskränckte förstånd. Lindestolpe Pest. 38 (1711). Weste (1807).
(I 1) OMSKUGGA, v., -ning (föga br., Dalin (1853)). (i poesi l. vitter stil) skuggande omge (ngt); sprida skugga omkring (ngt). Atterbom SDikt. 1: 185 (1808, 1837). Träsket låg med sitt svarta vatten omskuggadt af ödemarksträn. Reuter Ber. 30 (1900).
(I 21) OMSKVALLRA. skvallra om (ngn l. ngt); numera bl. ngn gg (vard.) i p. pf. 3SAH XLVIII. 2: 79 (1840). Fröken Elga Grothusen, den unga vackra och firade och omskvallrade författarinnan. Söderberg AllvLek. 188 (1912).
(III 5) OMSKVALPA, -ning. försätta (en vätska) i skvalpande rörelse o. därmed blanda dess beståndsdelar på annat sätt än förut; ngn gg äv. med avs. på kärl som innehåller en vätska: omskaka. Block Ludwig 5 (1717). På jernvägen blir mjölken så omsqvalpad. Björkman (1889). särsk. (vard.) oeg., i p. pf., om person: omskakad. Känna sig omskvalpad efter en tre timmars skakning på godståg. Östergren (1933).
(III 5) OMSKYFFLA, -ing. med skyffel o. d. bringa (ngts) beståndsdelar l. enheter i annat läge i förhållande till varandra l. blanda dem på annat sätt. Omskyfflad mull, grus, sand. Murberg FörslSAOB (1791). Vid mindre byggnadsplatser blandas kalkbruk för hand genom omskyffling i lave. HantvB I. 4: 63 (1936).
(I 1) OMSKYGGA. [fsv. umskyggia] (numera bl. ngn gg i vitter stil) omskugga, överskygga; äv. oeg. o. bildl.; jfr kring-skygga. En liws sky vmskygde them. Mat. 17: 5 (NT 1526; Bib. 1917: överskyggde). Bruna lockar omskyggade det fina ansiktet. Idun 1895, s. 355.
(III 7) OMSKYLTA, -ning. handel. ändra skyltningen (så att den omfattar andra varor). HandInd. 262 (1926).
OMSKÅDA, -ning. [jfr fsv. umskodha sik, se sig om, tänka sig för?]
1) (†) till I 1, III 3 b: (noggrant) beskåda l. besiktiga (ngt) l. se sig omkring. Schultze Ordb. 4210 (c. 1755). Vinklar alla / du väl omskåda, / förr'n fram du träder. Afzelius SæmE 10 (1818). Almqvist Går an 73 (1839: omskådning). Åldermannen trädde in, åtföljd af åldtgesällen, som skulle bära upp mästerstycket på rådstugan, der det skulle omskådas. Strindberg SvÖ 1: 264 (1882).
2) [efter t. umschauen] (förr) hantv. till III 2 b (β), 3 b, eg.: se sig om (efter arbete), höra sig för om arbete (för ngn); i viss ordning föra (en till en stad ankommen gesäll) omkring bland stadens mästare inom hans skrå o. efterhöra, om de hade något arbete åt honom; efter företagen undersökning anvisa (platssökande gesäll till viss mästare) l. skaffa (gesäll) anställning (hos en mästare); jfr anskåda 3, in-skåda 2, omskicka 2. När någon Gesäll Wandrande ankommer, har han sig hoos Ålldermannen .. att angifwa hwilken honom genom Ålt Gesällen låter omskåda och inskicka hoos den Mästare som honom .. bör hafwa. MeddNordM 1897, s. 97 (1711). SkråOrdn. 1720, s. B 4 b (: omskådning). Löfgren TenngjH I. 1: 55 (1925: omskådning).
Ssgr (till 2; förr, hantv.): omskådnings-gesäll. gesäll som skötte arbetsförmedlingen (”omskådningen”) inom ett skrå. SC 3: 53 (1822). 3NF 8: 616 (1928). -tavla. tavla med uppgift om den ordning vari vid omskådning mästarna i ett skrå skulle uppsökas. SvFolket 4: 204 (1939).
OMSKÅFLA, se omskovla.
(III 7) OMSKÄPNA?, v. (-sköp-, trol. felaktigt) [jfr skäpna, skepna, öde, skickelse, d. skæbne, öde, isl. skepna, skapnad] (†) omskapa. (Högmod) En odygd, som de första änglar til de första dieflar omsköpnade. Hermelin DuFour C 2 b (1683).
OMSKÄRA, v., -an (†, PErici Musæus 2: 286 a (1582)), -else (se d. o.), -ning; -are (Serenius G 2 b (1734), 2NF 20: 710 (1914)). (om- 1526 osv. um- (vm-) 15261645) [fsv. umskära (i bet. 2)]
1) (†) till I 1: skära runt omkring (ngt); beskära (ngt) runt omkring; skära l. klippa l. fila o. d. i kanten l. kanterna l. ändan av (ngt). Lät raka henne håret aff, och omskära hennes näghler. 5Mos. 21: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: hon skall .. ansa sina naglar). Det kan sigh ock hända, at någre här inrijkes på hwarjehanda sätt Myntet omskära eller förringa. Stiernman Com. 3: 38 (1661). Sundén (1887). särsk.
a) rundklippa (håret på ngns huvud); äv. med avs. på person. Rudbeck Atl. 3: 710 (1698). Omskurit Håår. Därs. 712.
b) bildl.: inskränka, förminska, kringskära (se d. o. 3). RP 12: 48 (1647). Lindfors (1824).
2) till I 1: bortskära förhuden (l. del därav) på (ngns) manslem; äv. med obj. betecknande förhuden; särsk. om dylik operation ss. en (religiös) ceremoni, vanlig (föreskriven) bland rättroende judar o. vissa folkslag i Asien, Afrika, Australien o. på vissa söderhavsöar; äv. bildl. På ottende daghen komo the till ath omskära barnet. Luk. 1: 59 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Han omskar förhudena på sitt kött. 1Mos. 17: 24 (Bib. 1541; Bib. 1917: hans förhud blev omskuren). Gud skal omskära titt hierta .., at tu Herran tin Gudh elska skalt aff allo hierta. 5Mos. 30: 6 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). KyrkohÅ 1937, s. 47.
3) (numera knappast br.) till III 7: (för omändring) skära (ngt) på nytt; särsk. med avs. på tyg l. klädesplagg: tillskära på nytt; äv. mer l. mindre bildl. SkrGbgJub. 6: 324 (1594). Stiernhielm Fateb. Föret. 4 a (1643; i bild). Klädningen, kappan måste omskäras, innan hon kan brukas. Murberg FörslSAOB (1791). Dalin (1853).
OMSKÄRELSE. (om- 1526 osv. um- (vm-) 15261575. -else 1526 osv. -ilse 15261541) [fsv. umskärilse (i bet. 2)]
1) (†) till omskära 1. Dukaters omskärelse. Lindfors (1824).
2) till omskära 2; äv. bildl. Hiertans vmskärilse är vmskärilse then som skeer j andanom och icke effter bookstaffuen. Rom. 2: 29 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Omskärelsen var det tecken, hvarmed Guds folk skulle utmärkas och afsöndras. Ödmann AnvSkrift. 86 (1822). Omskärelsen från kulturhistorisk och medicinsk synpunkt. Hygiea 1907, s. 1224 (rubrik). KyrkohÅ 1937, s. 47.
Ssgr (till 2): omskärelse-akt. Hasselquist Resa 65 (1750). -ceremoni. NF 7: 1413 (1884). -fest. fest i samband med ngns omskärelse. Laurin 3Minn. 237 (1931).
(I 1) OMSKÄRMA, -ning. anbringa skärmar omkring (ngt), avskilja (ngt) gm skärmar. Damplatserna i rakstugan äro omskärmade. Östergren (1933).
OMSKÖLJA, -ning. särsk. (i poesi l. vitter stil) till I 1: om vätska (vågor, skum o. d.): rinna l. spruta l. svalla l. stänka o. d. runt omkring (ngt), kringskölja (ngt); äv. mer l. mindre bildl. Fasans svett omsköljde mina leder. Stagnelius (SVS) 4: 244 (1822). 2SAH 19: 108 (1837; i bild). Granbevuxna, dyra, / Af fria vågor stolt omsköljda nord. Wirsén Sång. 90 (1884).
Spoiler title
Spoiler content