AMALGAMERA am1algame4ra l. 01—, l. —32, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, AMALGAMATION (se d. o.).
Etymologi
[jfr t. amalgamieren, af fr. amalgamer; se för öfr. AMALGAM]
blanda samman l. förena (ngt med ngt).
1) motsv. AMALGAM 1: försätta (ngt) med kvicksilfver; blanda l. legera (ngn metall med kvicksilfver l. kvicksilfver med ngn annan metall); gm legering med kvicksilfver öfverdraga (ytan af ngn metall) med amalgam. (Man) betjänar .. sig .. af qvicksilfver .. vid bergvercken, at dermed blanda och amalgamera allahanda gyldisk (dvs. guldhaltig) sand, ler, jord och bergart. Bromell Bergart. 56 (1730). Wallerius Min. 218 (1747). Platina .. Amalgameras icke för sig sjelf med Qvicksilfver, utan efter stark gnidning förmedelst Koksaltssyra. Cronstedt Min. 161 (1758). Doppas en jerntråd i en amalgama af kalium eller natrium, så amalgameras den på ytan. Berzelius Kemi 2: 354 (1812). Fock Fys. 606 (1855, 1861). NF (1875).
2) motsv. AMALGAM 2: sammanblanda, hopröra (ngt med ngt), sammansmälta (olikartade beståndsdelar med hvarandra). Kellgren 2: 91 (1787). Till min nya politik hörer, att amalgamera nationens olika beståndsdelar. Sparre Findl. 182 (1835, 1869). Sådane (väfnadsmönster), för hvilka de olika skaftgrupperna arbeta tillsammans, d. v. s. blandade om hvarandra (amalgamerade). J. O. Andersson Väfn. 38 (1880). — refl. Conv.-lex. 1: 24 (1821). — jfr LÅN-AMALGAMERING.
Ssgr (till 1): A [jfr t. amalgamier- i motsv. uttr.]: AMALGAMER-KVARN10— l. 0103~2. Amalgamation .. kan låta sig göra, antingen på våta vägen .. eller ock på torra vägen .. uti särskilta därtil inrättade Amalgamerqvarnar. Rinman 1: 49 (1788). Heinrich (1814, under qvarn). —
-VERK~2. (Kvicksilfvers) användande för guld- och silfver-utdragning i s. k. amalgamerverk. Sjögren Min. 77 (1865).
