ANARKI an1arki4 (anarchi´, (kh) Weste), r. (f. Weste, Rydqvist); best. -en, äfv. -n.
Ordformer
(förr ofta skrifvet anarchie)
Etymologi
[af t. o. fr. anarchie; jfr eng. anarchy; af gr. ἀναρχία, abstr. sbst. till ἄναρχος, utan styresman l. öfverhufvud, af ἀν privativum o. ἀρχός; jfr MONARKIo. d.]
tillstånd (i sht i en stat l. öfver hufvud i ett samfund), då antingen ingen styrande makt finnes l. den styrande makten saknar nödig myndighet o. icke kan upprätthålla lag l. ordning; regeringslöshet, laglöshet; tygellös oordning. RARP 8: 235(1660). 2 RARP 3: 471(1723). När staten befinner sig i anarchie eller upplösningstillstånd. Boström Statsl. 21(1859). Svedelius Statsk. 3: 169(1869). — mer l. mindre bildl. Anarkien .. i vår vitterhet. Tegnér 5: 320(1823). Den vildaste anarki. Rydqvist SSL 4: 506(1868; i fråga om stafsättet). Hvar morgon (har jag funnit) mitt arbetsbord såsom förvandladt: anarkin har efterträdts af en ordnad stat. Topelius Vint. I. 1: 4(1880). — jfr KONKURRENS-ANARKI.
