SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANARKIST an1arkis4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af t. o. eng. anarchist, fr. anarchiste; jfr ANARKI]
vän l. befrämjare af anarki. A. G. Silfverstolpe i LBÄ 42—43: 1 (1800). Förtjenst och dygd .. äro lekbollar för anarchisten. A. L. Stierneld i Ad. prot. 1812, 1: 785 (i kritik af tryckfrihetslagen). Anarkist, den som vill lefva utan Regent. Pfeiffer (1837). NF (1876). — numera i sht: person, som omfattar den moderna anarkismen. SDS 1878, nr 110, s. 3. Anarkisterna .. sträfva efter statens upplösning i federerade själfständiga samfund. C. Rosenberg i Ekon. samh. 1: 171 (1891). jfr SALONGS-ANARKIST.
Ssgr: ANARKIST-ATTENTAT103~002. SD (L) 1898, nr 3, s. 3.
-LAG~2. mot anarkisternas förehafvanden riktad lag(bestämmelse). Fahlstedt i NF 19: 231 (1895).
Spoiler title
Spoiler content