publicerad: 1964
SALONG saloŋ4, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(sallonnen, sg. best. 1778. salon (-ll-) 1752—1932 (: salonsfähig). salong (-ll-) 1809 osv.)
Etymologi
[jfr d. salon, nor. salong, t. salon, eng. saloon; av fr. salon, av it. salone, eg.: stor sal, bildat med suffixet -one med bet.: stor (jfr BALKONG, BALLONG), till sala, sal, i sin tur av det germ. ord som föreligger i fht. sal o. i SAL, sbst.2 — Jfr SALOON]
1) (†) (stor) sal. I Frankrike är mycket i bruk, at mitt uti huset göra en salon. König Mec. 86 (1752); jfr 2 a. Denna Salon (dvs. rikssalen i Gävle) är af et intagande wackert utseende. SP 1792, nr 30, s. 3. Genom en koloszal Port, .. kom man (vid besök i Tempelgrottan vid Garb-Girscheh i Nubien) in till en Salong, prydd af 6 pilastrar, på tre rader uppställda. Iduna 7: 73 (1817). Salon, (dvs.) en stor och lång sal. Pfeiffer (1837).
2) (stor) sal l. (stort) rum l. (stor) lokal med speciell anv.
a) (stort) rum i en privatbostad l. på ett hotell l. pensionat o. d., försett med elegant o. påkostad möblering o. avsett att användas ss. sällskapsrum o. d.; jfr FÖRMAK 2, SAL, sbst.2 2 a. Ristell Vis. 1 (1787). Det är klart, att ett uttryckssätt, som begagnas t. ex. inför en publik af sjömän, vore mindre lämpligt i en finare salong eller i en mindre, förtrolig krets. Hoffmann NutidMagi 2: 129 (1883); jfr 3. Förmaket, som det hette i mina första herredagar, eller ”salongen”, som det, gudbevars nu skall heta. Hedenstierna Jönsson 75 (1894). Öfverstinnan Brunows salong (i Helsingfors 1808) .. blef den plats, där ryska officerare och agenter gärna stämde möte. Bååth-Holmberg FlickDagb. 38 (1912); jfr 3. Efter söndagsmiddagarna serverades kaffet i stora salongen, vare sig man var många eller få. Stiernstedt Bank. 188 (1947). — jfr DAMAST-, KONVERSATIONS-, MUSIK-, PARAD-, SIDO-, SOCIETETS-SALONG m. fl.
b) (större) rum på fartyg med bekväm o. påkostad inredning (använt ss. sällskapsrum l. matsal o. d.); äv. om sådant rum i järnvägsvagn. Westee (1842). För att föra passagerare, måste (man) hafva utrymme för hyttor och salonger. Witt Skeppsb. 131 (1858). Har du (biljett till) salong eller hytt? Östergren (1937). — jfr AKTER-, DAM-, FÖR-, KONVERSATIONS-, MAT-, MELLANDÄCKS-, PASSAGERAR-, RÖK-, SOV-SALONG.
c) lokal vari åskådarna resp. åhörarna uppehålla sig vid teater- l. biografföreställning l. konsert l. liknande evenemang, åskådar- l. åhörarrum; stundom med särskild tanke på åskådarna resp. åhörarna, närmande sig β. Palmstedt Resedagb. 46 (1778). Då blänkte tårar öfverallt, då fanns ingenting torrt på scen och i salong. Hedenstierna FruW 190 (1890). Förberg SäljFilm 10 (1946; på biograf). Med sin balett slog Jooss hål i den tunna och granna revytapeten och lät livets hela allvar stirra rakt in i salongen. Ruin SjunknH 15 (1956). — jfr KONSERT-, OPERA-, TEATER-SALONG. — särsk.
α) med särskild tanke på det antal åskådarresp. åhörarplatser som ryms i en salong; i sådana uttr. som fullsatt l. halv l. glest besatt salong, betecknande att alla platserna resp. bl. hälften av platserna l. få platser äro besatta, stundom äv. utsåld salong, betecknande att alla platserna äro sålda: utsålt hus. Det blef rusning .. (då G. Dahlqvist åter skulle framträda i Schillers drama Rövarbandet), och innan några timmar utsåldt hus. Kvällen kom och salongen var fullsatt. Hellander Teat. 63 (1898). Till följd af det ytterst svaga spelet förlorade publiken snart smaken och salongen blef allt glesare besatt. Dens. Teaterorig. 43 (1900). På fredag uppför K. teatern ånyo ”Per Gynt”, som vid gårdagens jubileumsföreställning gavs inför en i förköp utsåld salong. SD(A) 1928, nr 79, s. 13. Spela för halv .. salong. Östergren (1937).
β) i utvidgad anv., om sammanfattningen av de personer som befinna sig i lokal där teater- l. biografföreställning l. konsert o. d. äger rum, publik, auditorium, åskådare, åhörare. Till slut ropas på folksången, då hela salongen reser sig. Edholm SeklSlut 154 (1880). (Ridån) höjde sig för jublande salong. Fredin Dan. 110 (1885). En befrackad, dekolleterad och juvelskimrande salong. Hellström RedKav. 92 (1933). En fullsatt och stormande hänförd salong. FinT 1955, s. 259; jfr α.
d) om offentlig lokal för sport l. spel l. annan fritidsverksamhet l. om nöjes- l. restauranglokal; äv. i utvidgad anv., om etablissemang med sådan lokal; utom ss. senare led i ssgr l. (tillf.) elliptiskt för sådana numera nästan bl. i uttr. Berns' salong(er), namn på en restaurang i Sthm. Berns Salong i Berzelii Park öppnas nästk. Lördag den 1 Augusti för Allmänheten, och kommer Concert samma dag kl. 7 e. m. att gifvas. AB 1863, nr 173, s. 1. I stor promenad föra alla kavaljererne sina damer rundt omkring salongen. Apelbom Danssk. 10 (1888); jfr 2 a. NF 19: 775 (1896: Berns' salonger). Siwertz Tråd. 11 (1957). — jfr BILJARD-, DANS-, EKO-, IRRGÅNGS-, LÄSE-, PINGPONG-, SPEL-, SPISNINGS-, TE-SALONG m. fl.
e) om lokal där skönhets- l. hårvård l. försäljning av kosmetiska artiklar o. dyl. l. annan liknande verksamhet bedrives; i sht ss. senare led i ssgr. I bottenvåningen af det hus .. (som rentiern) egde hade en barberare sin ”salong”. Rydberg Myt. 2: 454 (1889). Salong för hygien(isk) behandl(ing). AdrKalSthm 1917, s. 123. Herkules. Salongen f(ör) modern hårvård. RTKatal. 1961, 1: 749. — jfr FRISER-, RAK-, SKOBORSTNINGS-, SKÖNHETS-SALONG m. fl.
f) om modeaffär l. mode- l. syateljé; särsk. dels i namn på sådana affärer l. ateljéer, dels ss. senare led i ssgr. Modeaffärer .. Salon Gabo. RTKatal. 1923, IV. 1: 1074. Syateljéer .. Salong Vera. Därs. 1959, XV. 3: 568. jfr: Modesalongen. Därs. 1917, 4: 393. jfr äv.: Hattsalong. Därs. 1961, 1: 865.
g) i utvidgad anv.
α) om byggnad l. paviljong l. lusthus l. lövsal o. d. innehållande lokal (i allm. utgörande bl. ett rum) för mottagningar l. fester l. sällskapsliv o. d.; numera nästan bl. (i skildring av ä. förh.) om sådan byggnad vid regementes mötesplats. Herr Generalen (gav) en Festin til samtelige Herrar Officerare, hwarwid .. de Kongl. Skålarne druckos under Canonade samt full Musique från Batterierne, som på distence ligga paralelt med fronten åt Salonen. DA 1774, nr 144, s. 1; jfr SvKulturb. 11—12: 320 (1932). (G. IV A. o. hans gemål anlände) til S:t Michels plan och stannade kort tid i den uppbyggda salon under regementernas paradering. BtHforsH 2: 48 (1802). Vid .. (kejsarens) ankomst .. (till balen, arrangerad till hans ära i Borgå) formerade Fruntimren hay i den salong, som var uppförd af granris framför Gymnasium. UrFinlH 144 (1809). jfr BRUNNS-, TRÄDGÅRDS-SALONG.
β) ss. förled i ssgr betecknande anordning l. redskap o. d. som (kan) brukas inomhus.
3) (numera i sht i skildring av förh. under 1600-, 1700- o. 1800-talen, i sht i Frankrike) om (salong (i bet. 2 a) med tanke på där hållen) sammankomst l. bjudning l. (regelbundet återkommande) mottagning för gäster ur de högre kretsarna, kännetecknad av spirituell o. elegant konversation o. ofta förenad med litterär l. musikalisk underhållning; äv. om sådana sammankomster osv. betraktade ss. en institution; äv. i utvidgad anv., om den krets av personer som deltaga i en sådan mottagning l. (allmännare) de kretsar som räknas ss. societet. SC 1: 351 (1820; om franska förh.). Allt måste komma fram (på scenen) — salongens ruttnade, skandalösa lif och kyrkans nesliga skenhelighet. Wallin Bref 307 (1849). Kl. 7 ’salon'. De Kungliga vid bordet midt i Drottningens första salon. Vi tysta som Egyptens prester vid det andra. Edholm SvunnD 231 (1858); jfr 2 a. Det hörer ju till den politiska salongen, att det skall vara en dam, som är densammas medelpunkt. NordT 1884, s. 229. I Paris litterära salonger. KyrkohÅ 1937, s. 303 (om förh. på 1600-talet). Litteraturen hade (på 1890-talet) kommit sig upp. Den höll på att erövra salongerna. Bergman i 3SAH LXI. 2: 20 (1950). — särsk.
a) i uttr. hålla (äv. ha(va), stundom föra, i sht förr äv. göra) salong, stå för l. anordna (regelbundet, t. ex. varje vecka, återkommande) mottagning l. bjudning med elegant konversation (o. litterär l. konstnärlig underhållning); äv. (i sht skämts.) med förbleknad innebörd, närmande sig l. övergående i bet.: idka sällskapsliv, underhålla l. roa sig (äv. i uttr. hålla, i sht förr äv. göra salong med ngn, underhålla sig l. konversera l. (sitta l. stå o.) prata med ngn). Kl. ½ 6 uppe hos Kungen som var dålig, så att ingen ’salon' hölls. Edholm SvunnD 231 (1858). Musiksoiréerna, som alltid följde på soupén under prostinnans presidium, då det skulle göras salong. Strindberg Fjerd. 4 (1877). Der återstodo (i baren) ett par exemplar af det småstadsspecies, som ”gör salong med flickan vid disken”. Hedenstierna Marie 19 (1896). Han önskar att jag skall föra salong i Paris. Stiernstedt Mitt 1: 52 (1928). Fram på eftermiddagen, då .. behovet av sällskap inställde sig, kunde hon hålla salong med kokerskan och Alice vid ett litet glas och göra sina betraktelser över världen och livets gång. Hellström Kärlek 406 (1942).
b) ss. förled (ofta med nedsättande bet.) i vissa ssgr.
α) betecknande att en person som uppträder ss. anhängare av vissa (i sht radikala) idéer l. visst politiskt program gärna förfäktar (o. briljerar med) dessa idéer osv. i sällskapslivet (o. debatten o. d. men icke gör (l. kan väntas göra då så påfordras) ngn insats för idéernas l. programmets förverkligande i det praktiska livet); äv. i ssgr betecknande en sådan persons åsikter o. d.
β) betecknande en (löjligt) förfinad, elegant, tillgjord, verklighetsfrämmande, kraftlös l. ytlig form l. variant av det som efterleden betecknar; överklass-.
γ) betecknande en lindrig form av berusning o. d.
4) [jfr 2] (lokal för) utställning av konstverk; särsk. ss. benämning på vissa årligen återkommande utställningar av konst skapad av levande konstnärer (urspr. o. ännu ofta om den årliga konstutställningen i Paris, som under tiden 1699 till 1800-talets mitt hölls i Salon Carré i Louvren); äv. om en sådan årlig utställning betraktad ss. en institution; äv. allmännare, om (lokal för) utställning av vissa andra slag av varor, t. ex. konsthantverk, möbler, bilar. På 1760: talet (stiftades) en Dansk konstakademi, som .. i offentelig salon, uppställt producterna af deras medlemmars och Elevers bemödanden. Hammarsköld KonstH 380 (1817). Det var i 1819 års salong de unge första gången utvecklade sina principer. Estlander KonstH 164 (1867). Den första (franska) salongen .. hade .. avhållits redan 1667, men först från och med 1699 blir den en regelbundet återkommande institution. Lindblom Rokokon 20 (1929). En tavla broder, för hösten? / Salongen tar den bestämt. Ferlin Goggl. 78 (1938). På salongen återfanns både Design for Use, Museum of Modern Arts utställning och Trivamöbler. Form 1952, s. 74. jfr: Bilsalong i New York. Motor 1961, nr 16, s. 1. — jfr KONST-, MODERNIST-SALONG.
5) (vard., numera bl. tillf.) elliptiskt för: salongstavla (se d. o. 2). Den tiden arbetade man vintern lång på ”salongstaflan”. .. Får du din ”Salong” färdig?, var ofta den stående frågan. Pauli Konstn. 53 (1913; om förh. under 1800-talet).
6) [jfr 3] i titel på publikation, i sht tidskrift (företrädesvis från ä. tid), angivande att innehållet är av litterär l. estetisk art l. behandlar klädmoder l. dyl. (l. över huvud lämpar sig för societeten). Dramatisk salong. Vald samling af äldre och nyare theaterstycken i synnerhet för sällskapstheatern. (1841; boktitel). Salongen. Tidning för fruntimmer. (1846; tidskriftstitel). Salongen. Nyaste journal för damer. Album för qvinliga arbeten och moder. (1863; tidskriftstitel). Dalin 703 (1871).
Ssgr: A (numera mindre br.): SALONG-BEKANTSKAP, -BLÄCK, -KOMPONIST, -KOSTYM, -LIV, -MÖBEL, -POSITIV, -PROSA, -SKÅP, -SOFFA, -SPEGEL, -SPORT, -SPRÅK, -STIL, -STOL, -TAK, -TOALETT, -VAGN, se B.
B: (3) SALONGS-ABBÉ. abbé l. (allmännare) prästman av verserad, världslig läggning (som ofta visar sig i sällskapslivet). Levertin Diktare 159 (1892, 1898). —
(2 a) -ALBUM. (numera bl. tillf.) (praktfullt) album (se d. o. 3) avsett att placeras på salongsbordet. Salongsalbum. Vald Samling af 25 stålgravyrer, efter originalmålningar uti tafvelgalleriet i Dresden. (1853; boktitel). —
(3) -APA, r. l. f. (vard.) bildl., nedsättande, om person som flitigt deltar (o. gärna vill göra intryck l. roa) i det högre sällskapslivet (i salongerna); jfr apa, sbst. 2 o. -djur 2. Schück (o. Warburg) Huvuddr. 1: 149 (1917). —
(2 a, 3) -ARTAD, p. adj. som är av liknande slag som det som förekommer i l. är utmärkande för salong(er); jfr arta, v. V 3. Lundin o. Strindberg GSthm 247 (1880; om liv). —
(3 b β) -BANDY ~ban2di, r.; best. -n. [senare leden av eng. bandy, av ovisst urspr.] (mera tillf., vard.) bandy (bollspel på skridskor, spelat med rundböjda klubbor o. liten, massiv, hård boll) som spelas försiktigt, hänsynsfullt o. sirligt elegant men utan större kraft l. effektivitet. Det var icke finpolerad sansad salongsbandy. .. Det var fight som i en engelsk Cupfinal. IdrBl. 1935, nr 28, s. 7. —
(3) -BEKANTSKAP~020 l. ~002. (salong- 1833) (tillf.) bekantskap gjord vid mottagning i salong. SvLittFT 1833, sp. 219. —
(3 b γ) -BERUSNING. (vard.) lindrig berusning. —
(3, 3 b β) -BILDNING. (ytlig) bildning (se d. o. 5 b β) som kräves för l. vinnes gm deltagande i (det högre) sällskapslivet. Allt hvad salongsbildning heter har lyckligtvis i .. (kommittén för undersökning av de högre flickskolorna) funnit en oblidkelig fiende. Verd. 1889, s. 275. —
(3, 3 b β) -BIT. (vard.) = -stycke 1. En sötsliskig salongsbit (av Mendelssohn). Rootzén Vård. 51 (1930). —
(3) -BLASERAD, p. adj. (mera tillf.) blaserad på det sätt som är utmärkande för salongsmänniskor. Benedictsson Eftersk. 201 (c. 1885). —
(2 a) -BLÄCK. (salong- 1875. salongs- 1902) (†) färgat (svagt parfymerat) bläck (avsett ss. finare skrivbläck för damer). Johansson Dagb. 1: 149 (1875). Hector KemTeknHb. 270 (1902). —
(2 g α) -BYGGNAD. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) = salong 2 g α. Leijonhufvud SödermRegH 1: pl. 4 (i handl. fr. 1784). De första byggnader, som uppfördes (på arméns mötesplatser), voro kruthus, iskällare, kaffehus, flera salubodar samt en salongsbyggnad för regementschefens egen räkning. SvKulturb. 11—12: 318 (1932). —
(3) -DAM. [jfr t. salondame] (elegant o. mondän) dam som rör sig hemvant i sällskapslivet i salongerna; ofta liktydigt med: societetsdam; i sht om förh. under 1700- o. 1800-talen. Wolter Symask. 5 (1866). —
(3) -DJUR. (numera bl. mera tillf.)
1) djur hållet ss. sällskapsdjur i salongerna; äv. om djur framställt i bildande konst (särsk. måleri) på ett elegant l. idealiserat, för salongerna avpassat sätt. Nordensvan KonstH 198 (1900).
2) bildl., om person som flitigt deltar i det högre sällskapslivet (i salongerna); jfr -apa. Wahlenberg Valspr. 58 (1892). —
(3) -DRAMA, äv. -DRAM. i sht litt.-hist. drama vars handling utspelas i överklassmiljö o. behandlar de högre samhällsklassernas sällskapsliv, konversationsstycke (se d. o. 2); jfr -komedi, -pjäs 2. Schück VLittH 1: 18 (1898). —
(3) -DYGD. jfr -talang. Statsmän, som synas bygga sin framgång blott på salongsdygder. Kjellén NatSaml. 113 (1898, 1906). —
(3, 3 b β) -ENGELSKA, r. l. f. jfr -språk. Vilda väst-slangen skär något i öronen på den som lärt sin salongsengelska nära Bond Street. IdrBl. 1935, nr 84, s. 12. —
(3, 3 b β) -FILOSOF. (elegant men ytlig) filosof som framlägger sina tankar i l. vars filosofi är avpassad för sällskapslivet i salongerna; särsk. om (fransk) filosof av detta slag under 1700-talet. En aristokratiskt pessimistisk .. salongsfilosof som Balfour. Steffen ModEngl. 280 (1893). 2Saml. 34: 102 (1913). —
(2 a) -FLYGEL. medelstor flygel (avsedd att stå i salong); jfr konsert-flygel. EngSvOrdb. 771 (1874). —
(3, 3 b β) -FRAS. (elegant men tom) fras av det slag som förekommer i salongskonversation. Deregård Presskorn-Thygesen JessVSomm. 23 (1924). —
(2 g β) -FYRVERKERI. [jfr t. salonfeuerwerk] fyrverk. mindre fyrverkeri avsett att användas på en plats med begränsat utrymme, t. ex. inomhus l. i en trädgård, i det senare fallet ofta med ämnen som sprida välluktande ångor vid förbränningen inblandade i satserna (jfr -bisvärm, -kapris, -stjärna, -svärmare); äv. bildl. (jfr fyr-verkeri 3 b). AHB 105: 44 (1880). Spiritualitetens salongsfyrverkeri. Heidenstam Vad vilja vi? 33 (1914). —
(3) -FÄHIG ~fä2ig, äv. 04~10 l. med mer l. mindre genuint tyskt uttal av senare ssgsleden, adj. -are. adv. -t. [jfr d. salonfähig, nor. salon(g)fähig; av t. salonfähig, ssg med fähig, i stånd, skickad, rotbesläktat med få, v.] (ngt vard., stundom skämts.) som har den hyfs o. det umgängesvett som fordras av en person i (det högre) sällskapslivet, som vet hur han skall uppträda, salongsvan, presentabel; äv. (mera tillf.) oeg. l. bildl., om ngt sakligt: acceptabel i de tongivande kretsarna i sällskapslivet o. d. Min herr son är ännu inte alldeles salongsfähig. Kielland GarmWorse 72 (1923; nor. orig.: salongfähig). Freudianismen .. för .. i sin tur primitivitetskulten ett steg vidare genom att göra den vetenskaplig, fin och salonsfähig. Selander Modernt 139 (1932). —
(3, 3 b β) -GENERAL, m. om general som har större erfarenhet av det högre sällskapslivet än av livet i fält. Pallin NTidH 134 (1878). —
(2 g β) -GEVÄR. [jfr t. salongewehr, eng. saloon rifle samt kammar-gevär 1] lätt jakt- o. målskjutningsgevär (med kalibern 5,6 l. 9 mm), som användes för skjutning (inomhus) på kort håll med kula l. dunst o. som på grund av sin ringa genomträngningsförmåga kan brukas utan omfattande skyddsanordningar. AB 1865, nr 258, s. 4.
(3) -HJÄLTE. [jfr t. salonheld, fr. héros de salon] person som är framgångsrik o. firar triumfer i sällskapslivet; person som briljerar i sällskapslivet (med modiga handlingar o. hjältedåd); äv. om person som i sällskapslivet l. debatten vill ge sken av hjältemod (men som är feg o. drar sig tillbaka, när det verkligen gäller; jfr salong 3 b α). Hedberg Lej. 24 (1868). Han är ingen salongshjälte och förefaller något bortkommen i umgängeslifvet samt i förhållande till damerna. PT 1904, nr 110 A, s. 3. Salongshjältarna, de eldröda tidningsredaktionerna .., som nu äro så modiga, men spårlöst försvinna då de lukta krut. Hedin 1Varn. 23 (1912). —
(2 c) -HUS. hus inrymmande salong o. utgörande del av teater- l. konserthus l. dyl. TT 1898, Byggn. s. 68. SvD(A) 1934, nr 278, s. 3. —
(3) -IMBECILLITET. [jfr t. salonblödsinn] med. imbecillitet kännetecknad av att den sinnesslöe kan ytligt tillägna sig kunskaper men saknar förmåga att använda dem o. reda sig i livet. Wernstedt (1951). —
(3) -JOLLER. jfr joller 4. SvLittFT 1837, sp. 73. Den gustavianska vitterhetens parfumerade salongsjoller. BEMalmström 3: 302 (c. 1860). —
(4) -JURY. jury som bedömer konstverk som insänts till salong; särsk. om den jury som bedömer tavlor till den årliga salongen i Paris. 2NF 22: 637 (1915). —
(3 b β) -JÄGARE. (mera tillf.) jägare som har större erfarenhet av sällskapsliv än av jakt. Högberg Baggböl. 2: 48 (1911). —
(2 a, g α) -KASSA. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) kassa för bestridande av utgifter avseende officerarnas mäss, mässkassa. KrigVAT 1844, s. 32. SödrSkån. 1945, nr 1, s. 6 (om förh. 1896). —
(3, 3 b β) -KLASSICISM. i sht konst. elegant l. insmickrande, för salongerna avpassad form av klassicism (se d. o. 1), i sht i Frankrike under 1800-talet. Nordensvan KonstH 228 (1900). —
(3) -KLÄDD, p. adj. iförd kläder passande i salong, klädd i sällskapsdräkt, finklädd. Nerman Service GuldgrävDikt. 89 (1917). —
(3) -KOMEDI. komedi som utspelas i överklassmiljö (o. ofta kännetecknas av ytligt innehåll o. elegant o. spirituell dialog); jfr -drama, -pjäs 2. Lundegård Prom. 1: 143 (1893). —
(3, 3 b β) -KOMPONIST. (salong- 1892) [jfr t. salonkomponist] mus. kompositör av salongsmusik. Wegelius MusH 218 (1892). —
(3) -KONST.
1) färdighet l. talang som uppskattas i sällskapslivet i salongerna; i sht i pl.; jfr konst 3, 5. Bergman i 3SAH 51: 204 (1940). Hedberg Bekänna 164 (1947).
2) (elegant o. ytlig) konst (se d. o. 4) utmärkande l. avpassad för salongerna (i sht under 1700- o. 1800-talet; jfr salong 3 b β). Nordensvan SvK 13 (1891). —
(3, 3 b β) -KONVERSATION. konversation av det (ofta eleganta o. spirituella men ytliga) slag som föres vid umgänge i (det högre) sällskapslivet. Berndtson (1880). —
(3, 3 b β) -KONVERSERA. (mera tillf.) föra salongskonversation med (ngn). Hedberg Skära 269 (1931). —
(3) -KOSTYM. (salong- 1846. salongs- 1854—1885) (†) sällskapsdräkt. KrigVAT 1846, s. 348. Freja 1885, s. 32. —
(3, 3 b β) -KOTILJONG. (numera bl. tillf.) (förfinad l. avmätt) kotiljong sådan den dansa(de)s i salongerna. Bremer GVerld. 2: 186 (1860). — (2 a—
(3, 3 b β) -KULTUR. (i sht förr) kultur utvecklad i sällskapslivet i salongerna o. kännetecknad av (ytligt) intresse för litteratur, konst o. musik, elegant konversation o. verserat uppträdande; jfr -bildning. Lamm Oxenst. 371 (1911). —
(2 b) -KUPÉ. [jfr amerik. eng. drawing-room (compartment)] (om amerikanska förh.) i järnvägsvagn: kupé med inredning påminnande om en salongsvagns. UB 7: 155 (1874). Bengtsson Linklater JuanAmer. 92 (1931). —
(3) -LEDIG. som har den ledighet att uppträda som utmärker den som har stor salongsvana. Lidman TGSilfverst. 289 (1910). —
(3) -LEENDE, n. (förbindligt l. verserat) leende av det slag som hör hemma i sällskapslivet (i salongerna). Benedictsson Ber. 133 (1885). —
(3) -LEJON. [jfr t. salonlöwe] person som (rör sig vant o.) är uppburen i sällskapslivet; jfr -hjälte o. lejon 1 a δ. Blanche DödFadd. 75 (1850). —
(3 b α) -LIBERAL.
I. adj.; jfr liberal I 4 (b); äv. (i sht i pl. best.) substantiverat. Thyselius 2KamMän 19 (1891; i pl. best., substantiverat). 2NF 33: 808 (1922; om anda).
(3) -LIV. (salong- 1844. salongs- 1856 osv.) sällskapsliv i salongerna (i sht i ä. tid). Sjöberg SthmHeml. 51 (1844). —
(2 a, 3) -MAGI. trolleri o. d. utfört av illusionist privat inför mindre sällskap (l. över huvud med användning av mindre apparater). AB 1898, nr 4, s. 2. VL 1906, nr 256, s. 3. —
(3) -MAN. [jfr fr. homme de salon] man som rör sig hemvant i sällskapslivet i salongerna, världsman. JJNervander 1: 37 (1847). —
(2 a, 3) -MIKROSKOP. (om ä. förh.) mikroskop av elegant tillverkning, avsett för användning i hemmen (särsk. vid sällskaplig samvaro). Fatab. 1923, s. 26. —
(3, 3 b β) -MORAL. (grund l. ytlig) moral utbildad i o. utmärkande för sällskapslivet i salongerna (i sht i ä. tid), särsk. med huvudvikten lagd vid det korrekta l. den goda tonen; jfr -kultur. På teatern och i böckerna är det (under andra kejsardömet i Frankrike) salongsmoralens tid, man undviker gärna skuggorna och lägger an på att behaga. Nordensvan KonstH 228 (1900). —
(2 a, 3) -MUFF. (förr) elegantare muff för bruk inomhus (till sällskapsdräkt). Freja 1881, s. 20. En salongsmuff af skärt siden med band- och sniljbroderi. RedNordM 1910, s. 20. —
(3, 3 b β) -MUSIK. [jfr t. salonmusik] lätt musik av det slag som var särskilt omtyckt i 1800-talets salonger o. som har en övervägande sentimental o. virtuost ytlig karaktär; jfr -bit, -romans, -stycke 1. SvMusT 1892, s. 3. —
(3, 3 b β) -MÅLERI. konst. måleri kännetecknat av virtuosmässig elegans i form, färg o. motivval; jfr -konst 2. SvD(A) 1931, nr 87, s. 6. —
(3) -MÄNNISKA. [jfr t. salonmensch, fr. homme de salon] person som rör sig med elegans o. säkerhet i (det högre) sällskapslivet. Wetterbergh Altart. 76 (1848). —
-MÄSSIG.
1) till 2 a, om sak: som är karakteristisk för l. passar en salong. Erixon Möbl. 2: XXII (1926; om möblering).
2) till 3; dels om person: som med avs. på sitt yttre (sin klädsel o. d.) l. sitt uppträdande fyller de krav man ställer på den som skall delta i (det högre) sällskapslivet, salongsfähig, dels om ngt sakligt (särsk. om ngns uppträdande l. uttryck l. synpunkt o. d.): som överensstämmer med bruket resp. tonen i (det högre) sällskapslivet; som är i enlighet med god ton, korrekt, comme-il-faut; städad. Min herr son är ännu icke fullt salongsmessig. Kielland GarmWorse 96 (1880). Allt har (i ”Atis o. Camilla”) blivit salongsmässigt avdämpat, och stilen tål inga djärva ordbildningar. Edda 15: 278 (1921). Samtalstonen var mycket salongsmässig. Hedberg Räkn. 20 (1932).
(2, 2 a) -MÖBEL. (salong- 1808. salongs- 1890 osv.) möbel (se d. o. 2, 3) avsedd att användas l. använd i salong. DA 1808, nr 116, s. 7. OoB 1930, s. 490. —
(2 a, c, 3) -ORKESTER. [jfr t. salonorchester] mindre orkester avsedd för teater-, restaurang- l. underhållningsmusik. Orkesterjourn. 1934, nr 6, s. 11. —
(2 b) -PASSAGERARE. [jfr t. salonpassagier, eng. saloon passenger] (i sht förr) fartygspassagerare med rätt till (sov)plats i salong; motsatt: däckspassagerare. ÖoL (1852). —
(2 g β) -PISTOL. [jfr t. salonpistole, eng. saloon pistol] (numera mindre br.) (tävlings)pistol med samma kaliber (5,6 mm) som salongsgevär, avsedd för korthållsskjutning (inomhus). TIdr. 1886, s. 148. Zetterström Dag 77 (1946). —
-PJÄS.
1) till 2, 2 a: föremål (möbel, prydnadsföremål o. d.) avsett (avsedd) att användas l. använt (använd) i salong; jfr pjäs 1. TT 1877, s. 105. Form 1935, s. 137.
(2 b) -PLATS. (i sht förr) (sov)plats (se plats, sbst.1 4 a) i salong på fartyg; motsatt: däcksplats. Schulthess (1885). —
(3, 3 b β) -POESI. (elegant men ytlig) poesi av det slag som (i sht i ä. tid) läs(t)es i salongerna. Retzius FinKran. 128 (1878). —
(2 a) -PORTRÄTT. porträtt (av den pampiga l. förskönande sort som förekommer) i salong. Högberg Utböl. 2: 231 (1912). —
(2) -POSITIV, n. (salong- 1895. salongs- 1896) (†) positiv (se positiv, sbst.1 2) i elegantare utförande (avsett att brukas i salong); jfr -orgel. GHT 1895, nr 244 A, s. 2. SDS 1896, nr 220, s. 4. —
(3, 3 b β) -PROSA. (salong- c. 1830) (mera tillf.) prosa kännetecknad av salongsspråk (särsk. sirligt o. uppstyltat uttryckssätt). Törneros (SVS) 4: 215 (c. 1830). —
(2 a) -PRYDNAD. (numera bl. tillf.) prydnad (se d. o. 3) för salong; äv. bildl., särsk. om hustru uppfattad enbart ss. fyllande en uppgift i salong o. sällskapsliv. Wetterbergh SamhKärna 1: 154 (1857; bildl.). —
(3 b α) -RADIKAL.
I. adj.; jfr radikal I 4. Han var .. bjärt skarlakansröd i den vanliga salongsradikala, frasrika genren. Kleen FejdBläck 38 (1912).
(3 b α) -REVOLUTIONÄR.
I. adj. Salongsrevolutionära pratmakare.
(3) -ROMAN, r. l. m. [jfr t. salonroman] i sht litt.-hist. roman vars handling utspelas i överklassmiljö; jfr -drama. PT 1897, nr 122 A, s. 3. —
(3, 3 b β) -ROMANS. jfr romans 3 o. -musik. De populära, af sliskighet öfverflödande salongsromanserna. Hirn Gleichen-Russwurm Sällskapsl. 23 (1911). —
(2 g β) -SKJUTNING. (numera bl. tillf.) korthållsskjutning med salongsgevär l. salongspistol. TIdr. 1886, s. 58. —
(3) -SNILLE. (mera tillf.) snillrik person (t. ex. diktare) som är presentabel l. rör sig hemvant i sällskapslivet i salongerna. Bremer Brev 2: 539 (1916). —
(3 b β) -SPORT. (salong- 1900) (mera tillf.) sport utövad på ett sirligt elegant sätt utan större kroppsansträngning; jfr -bandy. Man har .. hållit .. (konståkning på skridskor) för en sorts salongsport. NordIdrL 1900, s. 377. —
(3, 3 b β) -SPRÅK. (salong- 1845—1907. salongs- 1843 osv.) (vårdat, äv. löjligt tillgjort l. förnämt) språk som talas i salongerna l. i bildade kretsar, salongsmässigt språk; jfr -engelska, -svenska. Knorring Torp. 2: 9 (1843). —
(2 a) -STICKA, r. l. f. [jfr t. salonhölzer, pl., salonhölzchen] (numera bl. tillf.) = -tändsticka. TT 1900, K. s. 53. (i pl.). —
(2, 2 a, c) -STIL. (salong- 1864) (mera tillf.) stil som är karakteristisk för salonger. AntT 1: 69 (1864). —
(2 g β) -STJÄRNA. fyrverk. stjärna (fyrverkeripjäs) använd i l. ss. salongsfyrverkeri. AHB 105: 62 (1880). —
(2, 2 a) -STOL. (salong- 1847—1890. salongs- 1950 osv.) jfr -möbel. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 54. —
(3, 3 b β) -STYCKE. [jfr t. salonstück]
1) musikstycke tillhörande salongsmusikens genre. Strindberg Giftas 1: 172 (1884). Ett smäktande ”salongsstycke”. Idun 1888, s. 224.
(2 g β) -SVÄRMARE, r. l. m. fyrverk. svärmare av mindre format, använd i l. ss. salongsfyrverkeri. AHB 105: 45 (1880). —
(3) -TALANG. [jfr t. salontalent] talang som uppskattas i sällskapslivet i salongerna; äv. i utvidgad anv., om person med sådan talang. SvLittFT 1838, sp. 194. Solnedg. 3: 298 (1912; om person). —
-TAVLA. (mera tillf.)
1) till 2 a: (parad)tavla hängd l. lämplig att hänga i salong; jfr -porträtt. Bergh Konst 193 (1908).
2) till 4: tavla som utställes l. är avsedd att utställas på konstsalong. Pauli Konstn. 53 (1913). —
(3) -TOALETT. (salong- 1850. salongs- 1850 osv.) (numera bl. tillf.) toalett använd l. avsedd att användas i salong. SthmModeJ 1850, s. 40. —
(3, 3 b β) -TON, r. l. m. ton (i fråga om uttryckssätt, uppträdande, underhållning o. d.) som är karakteristisk för (det högre) sällskapslivet i salongerna. Börjesson i 2SAH 33: 89 (1861). —
(2 a) -TÄNDSTICKA~020. [jfr t. salonzündhölzchen] (numera bl. tillf.) tändsticka i finare utstyrsel l. förpackning; förr äv. om fosfortändsticka i finare utförande, försedd med överdrag av färgad fernissa l. impregnerad med vax l. paraffin l. dyl. i st. f. svavel; jfr -sticka. UB 4: 592 (1873; i pl.). —
(3) -UNIFORM, r. l. m. (förr) militär uniform avsedd enbart för begagnande i sällskapslivet; jfr parad-uniform. Spak Unif. 68 (1890; om förh. under 1800-talets förra hälft). —
(2 b) -VAGN. (salong- 1857—1905. salongs- 1857 osv.) [jfr t. salonwagen, eng. saloon carriage l. car] järnvägsvagn inredd med ett stort, bekvämt möblerat samlings- l. sällskapsrum upptagande hela vagnens bredd o. försett med fåtöljer, stundom äv. flyttbara stolar o. bord. Lindgren Weber Jernv. 223 (1857). Form 1952, s. 28. —
(3) -VAN, adj. van att uppträda i sällskapslivet (i salongerna); äv. om sätt o. d.: som visar l. utmärkes av vana att uppträda i sällskapslivet (i salongerna). GHT 1896, nr 260 B, s. 4 (om sätt). Hedberg Iris 259 (1934). —
(3) -VÄRLD. sammanfattande, om de kretsar som samlas till umgänge i salongerna l. om salongerna ss. samlingsplats för dessa kretsar; i sht om förh. på 1700- o. 1800-talen. Bremer Pres. 14 (1834). Castrén Creutz 357 (1917). —
(2 a) -VÄVSTOL~02, äv. ~20. (numera bl. tillf.) föga skrymmande vävstol i prydligt utförande (avsedd att kunna ställas upp i finare rum). KultHM 3: 39 (1897). —
(2 b) -ÅNGARE. [jfr t. salondampfer] (numera knappast br.) om ångare utrustad med passagerarsalong; särsk. dels om en 1874 av engelsmannen H. Bessemer konstruerad ångare med rörlig salong avsedd att minska passagerarnas obehag av sjögången, dels om större lyxångare. UB 7: 387 (1874). GHT 1895, nr 235 A, s. 2.
Avledn.: SALONGSAKTIG, adj. till 2 a, 3: som liknar l. påminner om en salong l. en salongs möblering l. sällskapsliv o. d.; salongsartad; salongsmässig. Kurorternas salongsaktiga hotellif. Levertin 23: 153 (1895). Salongsaktigt matta stämningar. FestskrWPsonBerger 211 (1937).
Spoiler title
Spoiler content