publicerad: 1898
ANNARS an3ar2s, stundom an4ars, (a`nnars Weste) o. (bl. i Finl., hvard.) ANNORS, adv.
Ordformer
(anners(s) O. Petri Män. fall 7 (1526), Hund 41 (c. 1605); annes G. I:s reg. 1: 167 (1523); anderss Visb. 185 (c. 1620); andars RP 7: 379 (1639); annors Lex. Linc. (1640, under alias; under aliter, alioqvi: annars), Risingh Landb. 13 (1671), Frese Verldsl. dikt. Förem. (1724), Linné i 2 Saml. 17: 19 (1774), Bonsdorff Kam. 928 (1833), Hertzberg Patr. H. 77 (1886))
Etymologi
[fsv. annars; eg. gen. af annar (se ANNAN), jfr isl. annars. Den i äldsta fsv. o. isl. icke uppvisade adverbiella anv. af denna gen. torde bero på t. inflytande; jfr mnt. anders(t), fht. anderes, t., holl. anders. Formen annors beror sannol. på inflytande från ANNORLUNDA o. ANNORLEDES samt uttr. i annor händelse (se ANNAN sp. 1581); jfr äfv. annors ss. gen. till ANNAN (se sp. 1581)]
1) (†) i jakande sats. O. Petri 1 Underv. 146 (1526). Ragwald Knaphöffde, hwilken fast annars til sinnes war, än the konungar som nest för honom warit hade. Dens. Kr. 58 (c. 1540). Thet kan för afftonen wel annars warda, än thet om morghonen war. Syr. 18: 26 (Bib. 1541). Hvem annars gör hafve icke någon hielp af domkyrkian förmodha. RA 3: 114 (1593). Propheterna säya fast annars ther om. Fosz 352 (1621). Iagh .. annars lefwat än migh bordt. Ps. 1695, 43: 4. Förr i verlden gick det likväl annars til i Sverge. Dalin Vitt. II. 5: 114 (1738). Chydenius 363 (1778). — särsk.
a) [jfr lat. aliter — aliter] upprepadt i motsättning mot sig själft: på ett sätt — på ett annat sätt; jfr ANNORLUNDA c. Anners haffwe j vthlaaffwath gönwm edher breff och insigle, Anners bewise j edher. G. I:s reg. 4: 23 (1527).
b) = ANNORLUNDA f α. Thet fierde diwret, hwilket platt annars war, än all the andra. Dan. 7: 19 (Bib. 1541; Luther: gar anders).
2) (numera knappast br.) i nekande sammanhang; oftast i förb. annars än: annorlunda än, annat än, utan; icke annars än: icke annat än, endast, icke utan; jfr ANNAN VII. Thin vilie kan icke annars wara vtan altijdh good. O. Petri Män. fall 122 (1526). Omögelighit är annars än at jw all creatwr moste beffwa och förfäras for honom (dvs. Gud). Dens. Handb. G 2 b (1529). Efther thett anners näpligen än igenom ett .. inrikes concilium ske kunne. RA 3: 93 (1593). Effter Syndaflodhen, haffua the wäl brukat kött, doch fögho annars än i theras offer. Rothovius 2 Pred. C 3 a (1623). Thet som icke annars än medh Förnufftet allena begripas kan. Stiernhielm Arch. B 1 b (1644). Iagh veet att E. H. Excellens kan inthet annars än bliffva otoligh öffver oss. Rudbeck Bref 1: 12 (1662). Om hon eljest ännu lefde, skulle det intet annars vara, än uti sorg och grämelse. Mörk Ad. 2: 53 (1744). Ingen vill mera hafva dem, annars än i högsta nödfall. Chydenius 348 (1778). Han går aldrig annars än i raka streck på gatorna. Almqvist Drottn. j. 203 (1834). Nyblæus Forskn. I. 2: 327 (1875). Hvad är en rörelse annars än i förhållande till ett stillastående. Wikner Vitt. 182 (1879). Anm. Då språkprofvet från Almqvist citeras hos Palmblad Solförm. 21 (1851), anser denne nödigt insätta förklaringen ”annorlunda”. — särsk.
a) (†) icke annars (än) inledande bisats: inte annat (än); så vidt; jfr ANNAN VII 1 f. Icke anners ähn vij vete. A. Oxenstierna Skr. 2: 340 (1619). Icke annars jag ännu förstår. Swedberg Schibb. 75 (1716).
b) [jfr lat. non aliter, haud secus] (†) i förb. icke (ingalunda osv.) annars än (såsom): alldeles som; jfr ANNORLEDES a, ANNORLUNDA b. Petreius Beskr. 2: 47 (1614). Tessin Bref 2: 255 (1754). Vi smakade intet, ej annars / Än om (trollpackan) Canidia blåst derpå (dvs. på välfägnaden) mer giftig än ormen. Adlerbeth Hor. sat. 92 (1814).
1) [fsv. annars; jfr mnt., t. o. holl. anders] i annat fall, i motsatt fall, för l. i annan händelse, hvar om icke, om så icke är l. vore l. varit l. sker l. skedde l. skett. Bätra tigh, annars wardher iach tigh snarligha kommandes. Upp. 2: 16 (NT 1526). Om sedwenian är rätt så skole wij fölia henne epter, annars icke. O. Petri Ors. B 1 b (1531). Alioqui .., Eliest, annars, thes förvthan. Lex. Linc. (1640). (Smaken) grundas till en stor del äfven på omdöme. Det skulle annars aldrig gifvas någon falsk smak. Leopold 5: 12 (1801). Du (Herre Jesus Kristus) .. hafver lidit smälek, ångest, pina och död för oss syndare, som annars evinnerligen dö skulle. Handb. 1811, s. 54. Man vill lära gossen för mycket på en gång, och derigenom lär han mindre, än han annars skulle. Tegnér 3: 424 (1838). Tig, annars är du dödsens. Cavallin (1875). Prompt vår sold vi vilja ha, / Annars gå vi till Oranien, / Eller sälja oss åt Spanien. Snoilsky 2: 10 (1881). — mindre logiskt efter nekande sats: i sådan händelse. Ingen later nytt wijn vthi gambla flaskor, annars slåår thet nyia wijnet flaskonar sönder. Luk. 5: 37 (NT 1526; öfv. 1883: annars). Herr riddare .. samla icke dina minnen, .. du skall annars erinra dig höfdingens .. dotter. Rydberg Sing. 139 (1865, 1876). — särsk.
a) i hotelse, inledande en afstympad sats. Vill du låta bli det där; annars så ... In i smedjorna med er! röt Lars, annars ... Rydberg Vap. 226 (1891).
b) nära slutande sig till ett föreg. frågeord. När skulle det annars ha skett? dvs. om icke nu l. då; jfr 3. Hvar skulle jag annars vara? om icke där jag är. Hvarför skulle han annars ha gjort det? om icke af det omtalade skälet; jfr 4. Hvem l. hvad l. hvarför annars? När annars? quo alio tempore? Lindfors (1815). — särsk. [efter fin. kuinkas muuten] (bl. i Finl.) i förb. hur annars?: hvarför inte, jo visst, naturligtvis. Nå huru då annars. Lönnrot Fin.-sv. lex. (1880, under saati). Blir det då bål? — Naturligtvis! Hur annors? Hertzberg Patr. H. 77 (1886).
2) [fsv. annars; jfr mnt. o. holl. anders] för öfrigt, i öfrigt, för resten. Lallerstedt Dygdel. 26 (1746). Jag har denna telning varit, / Som olyckligt runnit fram / På en annars nyttig stam. Lidner 2: 25 (c. 1790). En blick i ordboken öfver ett annars okändt folkslags språk. E. H. Tegnér i Ydun 59 (1869). Allt hvad som annars funnits på hans tomt var såldt eller väntade försäljning. Rydberg Vap. 347 (1891). — särsk.
a) [jfr eng. somewhere l. everywhere else] i förb. med vissa lokala adv., närmande sig bet.: annorstädes. Hvar som helst annars. Man (är) i Berlin ej mer än mångenstädes annars besvärad af sand på gatorna. Rydqvist Resa 17 (1838). Genberg 1: 30 (1863). Tyvärr inträffar det dock här, såsom så mångenstädes annars under denna period, att källorna tryta mest, der vi mest äro i behof af noggranna upplysningar. Forssell Hist. II. 2: 36 (1872); jfr 3.
b) mer l. mindre svagt betonadt o. med försvagad bet.
α) användt för att beteckna ngt ss. sagdt bl. i förbigående l. tilläggsvis. Jag har ej sjelf läst boken, jag vet blott att den är tryckt i 4:to, att den utgafs 1665 .. Boken blef annars recenserad af herr Sallo. Leopold 3: 450 (1801, 1816). ”Han bor i samma hus som jag”, inföll Tom. ”Och hvar bor du då?” ”Ja' bor i samma hus som han”. ”Akta dig, pojke”. ”Tror herrn, att ja' ä' rädd? Annars bor vi båda två på Skepparegatan, om herrn vill veta”. Sandberg Det gamla husets hist. 53 (1897). jfr: Må det (dvs. försvaret för nya profpsalmboken) vara dig tacknämligit, ehuru sent det annars kommer för at göra någon effect. Leopold i 2 Saml. 8: 89 (1793).
β) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] i villkorssatser, vanl. för att beteckna, att man ej vill l. behöfver inlåta sig på villkorets verklighet; stundom mera pleonastiskt: öfver hufvud, på det hela taget, nämligen, nu. Men j ären icke kötzlighe vtan andelighe, om gudz ande annars boor vthi idher. Rom. 8: 9 (NT 1526; gr. εἲπερ, Vulgata: si tamen; Luther: so anders). Rudbeck Atl. 3: 129 (1698). Kloke jotun: säg, / sviker dig ej annars visdomsgåfvan: / Hur blef skapad jord och himmel ofvan? Tegnér 3: 88 (1817). Hvarken talaren eller skalden vill alltjämt röra, om han annars förstår sin konst. Därs. 187 (1819). Den bildade mannens hustru, om hon annars är så mycket räddad från nervsvaghet, att hon kan uträtta någonting alls, har alldeles tillräckligt att göra. Wikner Vitt. 198 (1880). Wirsén i PT 1897, nr 276, s. 2.
γ) (hvard.) närmande sig bet.: i alla fall, dock, likväl. Känner du inte honom? Han är annars en lärd man. Det är annars en känd sak. Känner Ni inte den boken? Den blef annars recenserad i Er egen tidning. Han är annars en hygglig karl. Hagberg Shaksp. 2: 48 (1847; eng.: he is a very proper man).
3) i vanliga fall, under vanliga, normala förhållanden, vid annat l. andra tillfälle(n). De bugtiga plankor af eke / voro ej fogade hop som annars, men vuxna tillsammans. Tegnér 1: 20 (1825). Det gifves stunder i menskliga lifvet, då vi känna oss ädlare, bättre, mera rörda, mera upplyftade från jorden än annars. Dens. 4: 163 (1833). Jag nödsakades då, som ofta annars sker, ursägta denna öppenhjertiga framfusighet. Wingård Minnen 3: 82 (1846). En blick af triumf, som kom den annars så starke mannen att rysa af hemlig förskräckelse. Rydberg Ath. 81 (1859, 1866). Den stora jakt, .. som, när Holaveden var osäker och äfven annars, förde deras för upplandet bestämda varor till Vadstena. Dens. Vap. 59 (1891).
4) (föga br.) af annan orsak, af annat skäl. Månge ansågo det (dvs. förslaget angående handelns förbättrande) för nyheter, hvilka borde vägras, om icke annars, dock derföre, at de stredo emot Förfädrens bruk. Celsius G. I 311 (1746, 1792). Säg, är du skickad, eller kommer annars? Hagberg Shaksp. 4: 373 (1848). Grät hon? Ingalunda! — Det var väl annars hon bar sitt hufvud så lågt. Gråsten Järnefelt Fosterl. 132 (1893).
5) [fsv. annars] (mindre br.) närmande sig I: i andra afseenden, i annat afseende; på annat sätt. En hvar, som mot en annan begick våld eller annars kränkte hans rätt. Schlyter Jur. afh. 1: 275 (1837). Somliga ting upplöser han (dvs. elden) i deras enkla beståndsdelar, och somliga förändrar han annars. Topelius Nat. 173 (1857, 1891).
Spoiler title
Spoiler content