ANTECEDENTIER an1tesedän4tsier, äfv. -dän4sier, äfv. 100302, sbst. pl.; best. -na; l. ANTECEDENTIA an1tesedän4tsia, äfv. -dän4sia, äfv. 100302, sbst. pl.
Etymologi
[jfr t. antecedentien, af lat. antecedentia, det som går förut, p. pr. pl. n. af antecedere, gå förut, af ante (se ANTE-) o. cedere, gå, vika (se CEDERA); jfr äfv. följ. samt PRECEDENS]
(ngns i sht mindre rekommenderande) föregående lif o. handlingar tänkta ss. bestämmande (uppfattningen af hans) karakter osv.; (ngns) föregåenden. Andersson Frem. ord (1845, 1857). De Geer Minnen 1: 244 (1892). Hans antecedentia sägas ha visat, att han håller på berättigandet af våldsamma maktmedel. PT 1899, nr 66 A, s. 2.
