APPLÅD aplå4d, r. (m. Dalin(1850), Lundell(1893)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[bildadt i sv. af APPLÅDERAefter mönstret af sådana ordpar som ACKORDo. ACKORDERA,ADRESSo. ADRESSERAosv.; jfr ä. eng. applaud, substantivering af verbet applaud]
1) handklappning ss. bifallsyttring; jfr APPLÅDERA 1. Sångerskan hälsades vid sitt inträde med (l. af) en kraftig applåd. En lång, kort applåd. Starka, svaga, spridda applåder. (Detta nummer) framkallade .. en riktig storm af applåder. J. P. Cronhamn i Sthms musiktidn. 1843, nr 11-12, s. 2. Så sjönk ridån. Applåder. Fredin Dan. 110(1885). Från galleriet till parketten / applådens åskor dofva gå. Jensen Puschkin Onegin 24(1889). Gaf honom icke allmänheten en applåd, när han ville, så knep han den. Rydberg Varia 199(1890, 1894). Jag (dvs. clownen) .. fick applåd af pöbel och patrask. Fröding N. dikt. 116(1894). Styrkan af applåderna för svenskarna vid afslutandet af deras uppvisning borttog ljudet af musiken. SD(L) 1894, nr 150, s. 4.— jfr HÄLSNINGS-, STORM-, VÄLKOMST-APPLÅD.
2) (mindre br.) i allm.: bifallsyttring; jfr APPLÅDERA 2. Dalin(1850).
Anm. Ordet applåd, som tidigast är uppvisadt från 1840-talet, användes till en början omväxlande med APPLÅDISSEMANG,men har numera nästan fullständigt undanträngt detta. I ä. tid användes äfv. ngn gg applaus l. applause [jfr d. o. t. applaus, eng. o. fr. applause]. Krook Heldvaderus 1: 93(1674). Jäfvund-dansen (en folkdans i Dalarna) .. var en hel nöjsam och angenäm dans, som finge applaus i hofven, om han vore kommen ifrån Spanien och dansades af en ny Fransk dansmästare. Linné Ungd. 2: 349(1734). Ad. prot. 1789, s. 150.
-STÄLLE~20. ställe (i teaterpjäs o. d.) som framkallar l. är afsedt l. egnadt att framkalla applåder. Lägg märke till hvad det är som ”tar” en nutida teaterpublik, granska en smula de s. k. applådställena. T. Hedberg i Ord o. bild 1893, s. 141. —
-ÅSKA~20. ”Björneborgarnes marsch” .. framkallade en verklig applådåska. SD 1899, nr 186, s. 5.
