ASKNING as3kniŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till ASKA, v. Lind (1749, under äscherung). — särsk. (mindre br.) landt. askgödning. I Belgien anses klöfvern blifva minst en fot högre genom askning. Lundequist Landtbr. 449 (1840, 1855). (föga br.) konkret: på åker(fält) ss. gödning utförd aska. Kort derefter utjemnas askningen med harfven. C. Danckwardt i LAT 1863, s. 74.
