ASKIDIE aʃi4die l. -ski4-, äfv. 0302, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af nylat. ascidia, f., af gr. ἀσκίδιον, dim. till ἀσκός, lädersäck; jfr eng. ascidium (af lat. ascidium), ascidian]
I. [benämningen föranledd af djurens form] zool. individ (l. art l. släkte) hörande till den ordning af manteldjuren som utmärkes (bl. a.) däraf, att manteln endast vid mun- o. kloaköppningarna är fastvuxen med djurets inre mjuka hud o. att dessa öppningar ej äro diametralt motsatta hvarandra (ss. hos salpdjuren); i sht i pl. ss. sammanfattande benämning på ifrågavarande ordning; jfr SJÖ-PUNG,SPRUTARE.En del, de s. k. enkla Ascidierna, äro temligen stora och antingen alldeles isolerade, såsom de egentliga Sjöpungarne (Ascidia) .., eller ock förenade genom knoppalstrande utskott ... Andra, de sammansatta Ascidierna, äro små och förenade till gelélika massor. Thorell Zool. 2: 321, 322(1865). En mängd enkla askidier förekomma vid vår vestkust. Tullberg Djurr. 262(1885). — jfr STJÄRN-, SVANS-ASKIDIE.
II. bot. insektfångande blåsa l. ”säck” (hos växtsläktet Utricularia). T. Fries Bot. 51(1891).
