SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1902  
ASKIG as3kig2 (a`skig Weste), adj.
Etymologi
(mindre br.) beströdd med l. betäckt l. höljd af aska; nedsmutsad med aska; blandad med aska; jfr ASKOT. Askigh, Cinericius. Lex. Linc. (1640). Askig, .. aschig, was noch Asche an sich hat. Möller (1790). Dalin (1850). Då sade Askungen: ”Hur skall jag .. kunna komma på balen med mina grofva, askiga kläder?” Bondeson Sv. folks. 92 (1882). Bordet är, blir askigt. Hahnsson (1884). Lyttkens o. Wulff Utt. (1889).
Spoiler title
Spoiler content