ATTACHERA at1aʃe4ra, äfv. -e3ra2 (jfr ataschèradd Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. attachieren, äfvensom eng. attach, af fr. attacher, vidfästa, besläktadt med it. attaccare (se ATTACKERA). — Jfr DETACHERA]
1) i p. pf. (jfr 4): anställd ss. attaché (se d. o.); äfv.: (mer l. mindre tillfälligt) anställd ss. uppvaktande (kavaljer hos ngn främmande furste osv.). Hofcal. 1813, s. 187. Attacherad vid Beskickningen (i Konstantinopel), Hr G. von Heidenstam, Capitaine. Hofcal. 1819, s. 264. Attacherad för Militair-Ärender, Hr André Bodisco. Sv:s o. Norriges cal. 1849, s. 48 (om ryska beskickningen i Sthm). De hos h(ans) k(unglig) h(öghet kronprinsen af Sverige o. Norge) attacherade engelska uppvaktande (under besöket i London). SDS 1902, nr 168, s. 3.
2) [jfr fr. attacher le mineur au corps d'une place] (†) bef. i förb. attachera minörerna o. d., fästa minörerna, dvs. låta dem gräfva ut ett logement åt sig hvarifrån man sedan kan gå ut med mingrenar mot det fientliga fästningsverket. När Fienden så widt kommen är, at han .. sina Minerer (dvs. minörer) attacherat, brechen giort och der uti sig har posterat. Smoll Fort. 61 (1693).
3) [jfr fr. les fables ne vous attachent pas] (numera knappast br.) verka tilldragande på (ngn l. ngt); fängsla (ngn l. ngns uppmärksamhet, intresse o. d.). Den enda karakter (i tragedien Prins Gustaf), som något attacherat mig, är Aldonzas. Tegnér 5: 77 (1812).
4) [jfr fr. il m'est très attaché] (knappast br.) i p. pf. (jfr 1): tillgifven. Dalin (1850).
