BEBOJA, v., anträffadt bl. i p. pf. -ad.
(†) belägga med bojor, fjättra. När Elephanten seer sig så beboyad wara (dvs. omslingrad af ”draken”): Spegel Guds verk 223 (1685). Mars .. är med Fridzens Band nu så bebojad blifwen, / Att han är sielff till Roo och Frid allhögst begifwen. Verldzlig fåfängl. spegel 38 (c. 1693).
