[liksom d. beskiønne af t. beschönen; jfr mnt. beschoninge, f., äfvensom nt. o. t. beschönigen samt BESKÖNJA, v.1; se BE- II 1 c αo. SKÖN, adj.]
(†) eg. göra skön(are), försköna; gifva ett fagert sken åt, förgylla upp; bemantla (se d. o. II a); ursäkta; jfr BESKÖNJA, v.1, o. BESMYCKA 1 c.Wetterlige .. hwijtmenare, applaudenter, jabröder, .. beskönare. Angermannus Förspr. t. Kyrkost. A 8 b(1587). Alt besköna och vrsäkta medh en wälskan axlenyk. Därs. B 1 a. Landgreffven i Cassell, som haffver sökt att besköna sitt affall. RP 6: 517(1636). Huru tu skall kunna tin wanart med någon dygdeskugga besköna. Hermelin Du Four C 4 a(1683). Beskiöna (non ut qvidam, beskönja) .. Lat. decorare, expolire. Spegel Gl. 421(1712). Lind(1749; under aufschönen). Ihre Gl.(1769).
