[fsv. beskedhin, liksom d. beskeden af mnt. bescheden, bescheiden, bestämd, förståndig, måttfull, eg. p. pf. af besche(i)den (se BESKEDA); jfr holl. o. t. bescheiden, förr: undervisad, erfaren, förståndig]
1) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., mnt., ä. holl. o. ä. t.] = BESKEDLIG 2. RP 3: 103(1633). Uthaff Allmogen een beskeden bonde uthur hvar lagsagu. Därs. 7: 159(1638).
2) [jfr motsv. anv. i mnt. o. ä. holl.] hofsam, måttfull, hygglig. (Lat.) Temperans .. Nöchter, beskeden, återhållande, .. tuchtigh. Lex. Linc.(1640). Att han som war en så beskeden och gammal man, skulle wara skält och uthropat för en hundh. Växiö domk. akt. 1682, nr 18.
