BESKYTTARE, m.; best. -en; pl. =.
Etymologi
[den tidigast uppvisade formen byskyttare torde vara den ursprungligaste af de ofvan anförda o. hafva uppkommit af byss(e)skyttare (se BÖSSESKYTTARE) med hufvudtonen på senare ssgsleden o. s-ljudet sannol. ännu (åtm. fakultativt o. dialektiskt) bevaradt i förb. sk; sedan torde det i byskyttare ingående by hafva uppfattats ss. sidoformen by- af BE- (se denna art. sp. 525), hvilket föranledt bildandet af BESKYTTARE ss. den normala formen; böskyttare kan tänkas utveckladt ur böss(e)skyttare på samma sätt som byskyttare ur byss(e)skyttare enl. ofvan framställda antagande, men bör kanske snarare fattas ss. dialektisk sidoform till BESKYTTARE. Jfr östsv. dial. (Rågö) bisskitter, skytt (Freudenthal o. Vendell Est.-sv. dial.)]
(†)
”bösseskytt”, artillerist. Bÿskÿtteres .. månedhzpeninger .. Summa, vtgiffwit till för(skrif)ne bÿszeskytteres månadzpeninger. Räkenskap f. krigsfolket i Livl. 1565 (i handl. i riksarkivet). Joenn Peerssonn en bÿskÿttere på Vadzstene. Celsius E. XIV 260 (i handl. fr. 1568; jämfördt med handskr.). Pedher Niellsson Blomma hwilken vthi någre åhr tiänte stadhen för Böskyttare. Växiö domk. akt. 1658, nr 152 (i handl. fr. 1665). Änteligen då wi wäl kunde se, hwar alt de Danskas folk ihop stod på Ängen, och en red på en hwit häst, gick sal. Moder til Besköttaren, och bad at han wille skjuta åt honom, det han och gjorde, menandes at det war Danske Kongen. Cäcilia Cracou († 1683) i Götheb. mag. 1760, s. 326 (i en berättelse om försvaret af Gullbergs fäste 1611). Veth man eij ordet utaf, för än en beskyttar lösskiuter, / En half cartau bredvid näsan på en. Decker hos Oxe Vitt. 51 (c. 1700).
