publicerad: 1906
BESTÖRTNING bestœr4tniŋ, i Sveal. äfv. 032 (bestö´rtning Weste; best`örrtning Almqvist), r. l. f. (m. Sahlstedt, Dähnert (1784)); best. -en.
Etymologi
[sannol. efter t. bestürzung, vbalsbst. till bestürzen (se BESTÖRTA); jfr d. bestyrtning, bestyrtsning, nt. bestörtung, bestürtung]
(tillstånd af) häpenhet l. öfverraskning.
a) (tillstånd af) oangenäm, rådvill öfverraskning, (af) med förskräckelse, sorg, oro l. fruktan blandad häpenhet; konsternation, alteration; jfr BESTÖRT a, BESTÖRTA II, BESTÖRTAD 1. Det oväntade dödsbudet väckte, framkallade allmän, utomordentlig, gränslös, stor bestörtning. Man hade knappt hunnit hämta sig från sin bestörtning, när en ny jobspost anlände. Serenius (1741). Konungen visade öfver denna underrättelse mycken bestörtning. Adlerbeth Ant. 1: 35 (c. 1792). Et sådant budskap .. väckte i Tisi allmänn bestörtning. Ödmann M. Park 79 (1800). (Man har) kallat den sinnesrörelse, .. som frambringas af det på en gång oförmodade och hotande, bestörtning. Lidbeck Anm. 232 (1812). Jag .. fann honom till min bestörtning i full inpackning för att .. göra en resa .. till Stockholm. Berzelius Reseant. 119 (1818); jfr b. Stor blef deras glädje att återse den länge saknade och så varmt älskade brodren (dvs. Gustaf Vasa); men lika stor blef ock deras bestörtning, då de hörde, att han ämnade börja ett uppror emot Kristian. Fryxell Ber. 3: 10 (1828). Bland de närvarande uppstod .. stor bestörtning öfver detta oväntade och oerhörda tillvägagångssätt. AB(L) 1904, nr 27, s. 2. — jfr SINNES-BESTÖRTNING. — särsk.
α) i numera knappast br. förb. Sådant (dvs. underrättelsen om kriget) .. hafwer ock på thenna Landzorten hoos Samaiterne stoor alteration och Gemöthernes (dvs. sinnenas) bestörtning förorsakat. N. Av. 9 april 1657, nr 1, s. 1 [jfr ä. t. bestürzung des gemüts]. Hela Europa war i en almän Bestörtning och häpenhet. Block Progn. 21 (1708). Hafva orätt, min Herre, är mycket för naturligt, att det skulle göra er någon bestörtning. Thorild 3: 14 (1791). (Porträttet) är, efter kännares intyg, ”likt ända till bestörtning”. Palmær Eldbr. 242 (c. 1850).
β) (†) närmande sig bet.: (med bestörtning förenad) fruktan l. farhåga. En våg .. öfverhölgde skeppet, som .. satte en hvar i den bestörtning at genast siunka. Ekeberg Ostind. r. 9 (1770, 1773). Okunniga hafva af en sådan tilfällighet råkat i bestörtning för infallande (dvs. tillvaron) af oförmodat grund. Därs. 69.
b) [jfr motsv. anv. i ä. t.] (numera föga br.) tillstånd af förvåning l. öfverraskning utan ngt bibegrepp af att förvåningen l. öfverraskningen är af oangenäm natur; numera bl. med bestämning som angifver förvåningens l. öfverraskningens art; jfr BESTÖRT b. Sådant förnam jag med en glädiefull bestörtning. Asiat. B. 1: 49 (1741). Jag njöt redan förut nöjet af hans glada bestörtning vid min fête. Nordforss Aftonmålt. 42 (1796). Luk. 5: 26 (öfv. 1883). — (†) Alla Creterne voro stadde uti en undersam bestörtning när de sågo det tvänne Främlingar (dvs. Telemak o. Mentor) vedersakade (dvs. vägrade att mottaga) Konungaväldet. Ehrenadler Tel. 215 (1723; fr. étonnement).
Spoiler title
Spoiler content