SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1908  
BETSLA bet3sla2 (be`tsla (med) sl(utet) e Weste; b`ättsla Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.).
Etymologi
[fsv. bezla; jfr d. bidsle, isl. beizla; jfr BETSEL]
1) lägga betsel (se d. o. 1) på (en häst l. dyl. djur). — jfr OBETSLAD.
a) i eg. bem. Helsingius (1587). (Mannen sade till hästen:) Tu måste låta Betzla och Saala tigh. Balck Esop. 226 (1603). Lex. Linc. (1640; under fræno). När hästar wilia nödigt vthur qwarteren: Så at the intet låta sigh betzla ..; skal thet wara ett olyckeligit teckn. Isogæus Segerskiöld 1029 (c. 1700). (Brudskänkerna) bestodo (hos germanerna enl. Tacitus) .. uti oxar, en betslader häst och vapn. Lagerbring 1 Hist. 1: 445 (1769). Betsla din Brunte och stoppa din pipa. Bellman 3: 200 (1790). Då hästen är öm, eller alltför rädd om öronen, så är den svår att betsla. (Billing o.) Retzius Hipp. 66 (1836). Hästar som användas både till körning och ridning betslas .. lämpligast med en lätt Pelhams-stång. Wrangel Handb. f. hästv. 440 (1885). — i bild. (Läran om kyrkan) skall klippa sjelfva tankens vingar och förvandla den frie örnen till en struts, som tam och betslad ledes på den väg, som han får vandra. Rydberg Ath. 91 (1859, 1866).
b) bildl.
α) [jfr motsv. anv. i fsv. o. dan.; jfr äfv. holl. breidelen, eng. bridle, fr. brider] (numera föga br.) lägga tygel l. kapson l. band på (ngn l. ngt); tygla, kufva. Gwdz godheet, som betzlar och tämier then gambla menniskian. Phrygius Föret. 36 (1620). Min mun och tunga skall, / iag bedzla at de mig ey bringa upå fall. Rosenfeldt Vitt. 95 (c. 1700; jämfördt med originalet). Jag kan undra på honom (dvs. den äkta mannen), som låter så betsla sig (af sin hustru). Dalin Arg. 1: 285 (1733, 1754). Å den andra (sidan) åter äro de (dvs. kamtschadalerna) så fege, att någre få Cossaker betslade en så .. talrik nation. Ödmann Beskr. om Kamt. 25 (1787). Hvad det kunnat blifva af vår hjelte, i fall en stark och kraftfull hand betslat och ledt hans ungdoms första utsväfvande drömmar, veta vi ej. Carlén Bull. 1: 274 (1847; uppl. 1871: tyglat).
β) [jfr eng. bridle, antaga en min af sårad värdighet] (knappast br.) i p. pf. närmande sig adjektivisk anv.: som uttrycker sårad värdighet, stel. I förmaket, der min styfmor satt, med temligen bister och betslad uppsyn. Bremer Dagb. 292 (1843).
2) [jfr fr. brider la pierre] (i fackspr.) i utvidgad anv.: lägga en snara af kätting l. dyl. omkring (en sak som skall lyftas); jfr BETSEL 2. Betsla en sten, en stock.
Särskilda förbindelser (till 1):
BETSLA AF 10 4, äfv. UTAF 04. aftaga betslet l. betslen (på en häst l. hästar l. dyl. djur); jfr AFBETSLA. Serenius (1734; under bit). Hästarna kunna beta utan at man är tvungen betsla af. Moritz Led. stund. 52 (1774; om ett betsel uppfunnet af K. XII). Lika hastigt och behändigt går det att betsla af hästen. Wrangel Handb. f. hästv. 187 (1885).
BETSLA IFRÅN 10 04. (knappast br.) spänna ifrån. Wikforss (1804; under ausspannen).
BETSLA OM 10 4. Weste (1807). Sv. o. t. handlex. (1851, 1872).
BETSLA PÅ 10 4. betsla; jfr PÅBETSLA. Hoppe (1892). Klint (1906).
BETSLA UPP (OPP) 10 4. betsla; jfr UPPBETSLA.
a) till 1 a. Serenius (1734; under bit). De betslas hastigt up och satte sig att köra. Livin Kyrk. 106 (1781). En af dessa åskådare .. erbjöd sig att betsla upp hingsten. Wrangel Handb. f. hästv. 177 (1885). — särsk. i bild. (Leif) betslade upp sin drake / att fresta en färd. Ossian-Nilsson Orkester 69 (1907; om färden till ”Vinland”).
b) till 1 b. Jag tror, vi känna lite hvar / det svåra lidande man har, / då vreden måste betslas opp / och inte får sitt fria lopp. Andersson Mickel räf 110 (1900).
BETSLA UR 10 4 l. UTUR 04. (föga br.) = BETSLA AF; äfv.: spänna ifrån; jfr BETA UTUR under BETA, v.4 samt URBETSLA. Lind (1738). Björkegren (1784; under débrider). Möller (1790). Wikforss (1804; under abzäumen).
Spoiler title
Spoiler content