BIFÖRDEL bi3~fœ2rdel, äfv. ~förde2l l. ~fœrde2l, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr t. nebenvorteil; se BI-, prefix1 2]
(mindre br.) fördel af (i förh. till annan) underordnad betydenhet, sekundär l. extra vinst l. förmån. Wikforss (1804; under nebengewinn). Dalin (1850). (Då Runeberg i Fänrik Ståls sägner låtit fänriken tala,) har han .. beredt sig en bifördel, som ej kan nog högt uppskattas. Han har dymedels förvärfvat sig oantastlig rättighet att .. begagna det frimodiga pronomen jag. Cygnæus 3: 264 (1861). Björkman (1889).
