BIFÄRD, r. l. f. (m. Möller, Heinrich); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. nebenreise; se BI-, prefix1 2]
(†) färd som under en längre resa i särskildt syfte företages i en från resans kosa afvikande riktning, afstickare; jfr BIEXKURSION. Under Bifärden til Grekeland (har Björnståhl) gjordt den stora dyra Färden in i Evigheten. C. P. Blomberg (1779) hos Björnståhl Resa 6: 64. Möller (1790). Heinrich (1814).
