BISTAFVELSE bi3~sta2velse, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
(knappast br.)
1) [jfr t. nebensilbe] stafvelse som icke är ordets stamstafvelse. Collnér Försök 60 (1812). Den första stafvelsen, som börjar ett språkljud (dvs. ord), vill jag .. kalla språkljudets stam, Stamljud eller stamstafvelse. De andra stafvelserna .. kallar jag .. bistafvelser. Dens. Lärob. 6 (1815).
2) ej fullt utbildad stafvelse som ansluter sig till en annan stafvelse (ss. en del af denna). I: spå, bildas en .. liten bistafvelse af den s tillhöriga luftströmmen. Kræmer Metr. 2: 149 (1893).
