BITTERSTA bit4ersta, äfv. (i Norrl. ofta, i Götal. sällan) 302, adj. best.
Etymologi
[liksom d. (ikke det) bitterste l. bitteste efter nt. (nich dat) bitterste, hvilket är en med anslutning till bitter (se BITTER, adj.) bildad superl. till mnt. (nicht en) bet l. bitte, (icke en) beta, (icke en) bit, (icke en) smula; jfr (ä.) holl. (niet en) beet (jfr BETA, sbst.2)]
(hvard.) i det dels substantiva, dels adverbiella uttr. inte det bittersta o. d., icke det minsta, icke det ringaste, icke en bit, icke ett grand, icke en smula; äfv. adjektivt: inte den (osv.) bittersta o. d., icke den minsta l. ringaste; ngn gg utan negation, då satssammanhanget är negerande. Efter inhämtat berättelse (har man) icke det bittersta hos denna Nills Bengtsson funnit att tillgå. Ågerups arkiv Bref 14 aug. 1748. Weste (1807). Constance (visar) icke .. den bittraste håg för musik. Almqvist Am. H. 1: 90 (1840). ”Ack nej, det gör icke det bittersta!” utropade Constance. Därs. 2: 68. Alexander är icke alls en tillbedjare, icke det bittersta fruntimmerspilt. Dens. Tre fruar 1: 130 (1842). För min del .. har jag inte det bittersta emot den här föreningen. Böttiger 3: 39 (1843, 1858). (Ni) begriper .. inte .. det bittersta grand. Blanche Läk. 84 (1846). Om han friade till henne, ville hon heldre dö, än uppoffra det alrabittersta af sitt egensinniga humör. Hagberg Shaksp. 2: 47 (1847). (Jag) frågar .. ej det bittersta efter hvad de än vilja säga om mig. Lidforss DQ 2: 83 (1892). En konstnärlig begränsning och objektivitet, som friherrinnan Knorring icke ens hade den bittersta aning om. Sylwan Sv. lit. 126 (1903). Detta hån (hade) inte det bittersta med nykterheten att göra. NDAVL 1909, nr 314, s. 4. — (†) med negationen efteråt. Är bäst, om I änn blefve ståendes, så länge I kunde, och toge uht (lifsmedel), till dhess dhet bittersta intet mera vore igen. Carl XII Bref 245 (1703).
