publicerad: 1912
BJÄRE bjä3re2 l. -æ3-, stundom BÄRE bä3re2 l. -æ3-, m. l. r.; best. -en; pl. -ar; äfv. BJÄRA bjä3ra2 l. -æ3-, l. BÄRA bä3ra2 l. -æ3-, m. l. r., äfv. f.; best. -an; pl. -ar, ss. f. -or.
Ordformer
(bjäre I. Erici (: biärar, pl.), Rääf osv. bjära Axehielm Lex. sueogoth. (c. 1630; jämte biäru), Juslenius 259 (1745), P. Olsson i Jämtl. fornm. tidskr. 3: 5 (1903) m. fl. biäru Axehielm Lex. sueogoth. (c. 1630; jämte biära). bäre P. Olsson i Jämtl. fornm. tidskr. 3: 5 (1903). bära L. Paulinus Gothus Rat. bene viv. 244 (1633: Bärur, pl.), Ångerm. landstingsprot. 10 sept. 1635, fol. 19, E. Vleugel i Sv. turistfören. årsskr. 1911, s. 268 (ur anteckningar fr. Skelleftedalen) m. fl. — bjerg Hyltén-Cavallius Vär. 1: 452 (i handl. fr. 1618; i ssgn Biergharer). Därs. 1: 115 (1864; i ssgn Bjergahararne))
Etymologi
[sv. dial. bjäre (Östergötl., Gottl., Rietz; Finl., Vendell Ordb. ö. östsv. dial. (1904)), bjära, bjera, m. (Ångermanl., J. Nordlander i Landsm. 2: XCII (1884); Gottl., Wennersten Nygutn. ordb. (1902); Finl., Vendell Ordb. ö. östsv. dial. (1904)), bjäru, f. (Gottl., E. Wigström i Landsm. VIII. 3: 335 (1904)), äfvensom bari (Dalarna, Noreen Ordb. ö. dalmål. (1882)), bara, m. (Ångermanl., J. Nordlander i Landsm. 2: XCII (1884); Västerb., Åström Degerforsm. ljudl. 13 (1888)) samt berar (Västerb., P. A. Pettersson i Landsm. III. 2: 41 (1882)); jfr d. dial. bara, m. o. f. (Bornholm, Espersen) o. nyisl. tilberi (Maurer Isl. volkssag. 93 f. (1860)). Ordet är utan tvifvel vbalsbst. till BÄRA, v. Formen bjära är trol. i hufvudsak eg. oblik kasus till bjäre. Skrifningen med -rg- torde bero på anslutning till bjärg, en dialektisk form för BERG]
benämning på ett slags trollväsen med hufvudsakligen har- l. kattgestalt som enl. i sht äldre folktro förfärdigas af olika material (se språkprofvet från I. Erici nedan samt sista språkprofvet under BJÄR-HARE) o. som, sedan det gm särskilda manipulationer fått lif, för sin ägares räkning diar främmande kor o. hemför mjölken, enl. de flesta uppgifter i kärnadt tillstånd ss. smör: trollhare, mjölkhare, trollkatt. Ärkeb. Abrahams räfst 112 (1596). När Trolkonerna målka qwastar, remar, gårdzhanker, pinnor, störer, etc. Så skal ingen tenckia, at miölken kommer flytandes aff sådana obeqwemlighe materier: Vtan warder hemligha tilfördt vtaff theras adscendenter (dvs. hjälpare) eller Bärur, hwilka vtsugha miölken vthur juwerne, och mz en Dieffwlsk förblindning, spy then vth igen genom förb(emäl)te materier. L. Paulinus Gothus Rat. bene viv. 244 (1633). Een part uthsenda sina tiänstandar (spiritus familiares), thet är the dieflar medh hvilka the äro besvorne .. Hvilkas hampn the giöra uthaff solfvagarn, sållebottnar och annat sådant mehra lapperij, och läggia thet några nätter uthi jorden, effter hvilken tijd sedan skeer med thenna hampnen en unio diabolica ex pacto cum Dæmone (dvs. en djäfvulsk förening på grund af öfverenskommelse med den onde anden), och fogar sigh thenne anden här uthi och vältar här med til vägz uthi een hara lijknelse under kona och uthdissar den bästa miölken, .. offta synes och håret vara affnött på theras (dvs. kornas) bakbeen uthaff thesse biärar som hafva them dissat. I. Erici Colerus 2: 29 (c. 1645). En .. så kallad trollkona, som påstods kunna .. göra så kallade Bäror .. straffades .. med risslitande och förvistes Riket. Hallenberg Hist. 5: 177 (1796; efter handl. fr. 1633). Rääf Ydre 1: 82 (1856). Nyqvist Hexproc. i Sv. 5 (1870; efter handl. fr. 1592). Vara stinn som en bjäre. Granlund Ordspr. (c. 1880). Landsm. VIII. 3: 449 (1908). (Hos gästgifvaren i Jorm) kan ni få höra hårresande historier om ”bjären” — trollkatten. A. Hassler i Sv. turistfören. årsskr. 1907, s. 152. — jfr MJÖLK-BJÄRE.
Ssgr: A: BJÄR-HARE3~20. (bjerga- Hyltén-Cavallius Vär. 1: 115) = BJÄRE. Miölkeharar eller Biergharer. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 452 (i handl. fr. 1618). Bjergahararne förfärdigades i dymmelveckan af stickestubbar, brända i begge ändar, hvilka af trollqvinnan kastades på golfvet. Därs. 115 (1864). —
-SMÖR~2. (bära- Hertzberg, bäre- I. Erici) [sv. dial. bjärsmyr (Gottl., Wennersten Nygutn. ordb. (1903)); jfr sv. dial. boro-drit (Dalarna, Noreen Ordl. ö. dalm. (1882)) samt fin. paran-voita med samma bet.] smör kärnadt o. framfördt af en bjäre; svamparten Aethalium septicum Lin., trollsmör. Biärsmör kallas dät gula såm sitter på trän och knutan såmmestädhes, är såm een fradga. Axehielm Lex. sueogoth. (c. 1630). I. Erici Colerus 2: 29 (c. 1645). Castrén Res. 3: 169 (1853). Hertzberg Vidskep. i Finl. 56 (1889).
B: BJÄRA-HARE, -SMÖR, se A.
C: BJÄRE-SMÖR, se A.
Spoiler title
Spoiler content