BOMBARE bom3bare2 l. bωm3-, m.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
Etymologi
[fsv. bombare, bambare, afl. af bomba, bamba, trumma (jfr ä. d. bomme, isl. bumba, trumma), af onomatopoetiskt ursprung]
(i fråga om medeltida förh.) trumslagare. Lekare, Pipare, Bombare och Trumpare gjorde .. deras bästa vid Tornerspelet. E. Schröderheim i VittAH 6: 161 (1791). Bombare och pipare, som med skrällande musik sökte förhöja feststämningen. Lundegård Dr. Marg. 1: 120(1905).
