SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1918  
BOMBARDERARE bωm1barde4rare l. bom1-, i Sveal. äfv. —302, m.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr d. bombarder, holl. bombardier, t. bombardier(er), eng. o. fr. bombardier]
1) (knappast br.) person som bombarderar. Dalin (1850).
2) [jfr motsv. anv. i d., holl., t., eng. o. fr.] (bl. i fråga om ä. förh.) soldat som betjänar mörsare. Rålamb 8: 208 (1691). C. Piper (1710) i Hist. handl. XXI. 1: 83.
3) [jfr motsv. anv. i ä. eng. samt holl. bombarder] (†) bombfartyg. OSPT 1686, nr 23, s. 7.
Ssg: (1) BOMBARDERAR- l. BOMBARDERARE-SKALBAGGE~020. bombarderbagge. Läsn. f. sv. folket 1899, s. 63.
Spoiler title