publicerad: 1908
DEBITERA deb1ite4ra l. de1-, i Sveal. äfv. -e3ra2 (debite´ra Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.); jfr DEBIT, sbst.1
Ordformer
(debetera A. Hülphers (1760) hos Leinberg Vårt land 2: 86 (i anv. I), Nisbeth Handelslex. 135, 136 (1867; i anv. I), Nyblom M. Twain 1: 117 (1873; i anv. II))
1) ekon. o. handel.; motsatt KREDITERA.
a) anteckna, notera, uppföra (en person, en firma osv.) ss. gäldenär; belasta (ett konto osv.) med skuld; påföra (en person, ett konto osv.) utgift, kostnad; ofta med prep. för; jfr DEBITERA UPP, UPPDEBITERA. Casseurerne (i Riksbanken) .. debiteras för then Summa som the vndfå. Stiernman Riksd. 1602 (1668). Publ. handl. 5: 3578 (1753). Hvarje affärsförhållande noteras (vid dubbel bokföring) dubbelt, på så sätt, att ett konto debiteras och ett krediteras. Nisbeth Handelslex. 135 (1867). (Man) behöfver .. blott tänka sig hvarje konto såsom en person, den der blifvit debiterad för hvad han emottagit och krediterad för hvad han lemnat. Smedman Kont. 1: 28 (1872). jfr (†): När man begärar hålla Book effter Italiensk Maneer, så skal man vthi Bokens Begynnelse, alla the som man wil föra Handel medh, thet kan wara Penningar, Godz (osv.) .. debitera til Capital. Hortulanus I 7 b (1674). — (mindre br.) i öfverförd anv.; jfr II 2 c. Orätt är att vilja fritaga sin egen klass från egennytta, då man därför debiterar de andra. De Geer Minnen 2: 227 (1892).
b) uppföra l. anteckna ss. skuld, ss. debetpost; jfr DEBITERA UT, UTDEBITERA. Underr. om it. bokhåll. 11 (1738). Debitera åkar- och arbetspengar. Smedman Kont. 1: Bih. 6 (1872). Debiterad och till betalning förfallen men ogulden ränta. Riksd. rev. ber. ang. riksgäldskont. 1906, s. 277. jfr: Vi hoppas att .. de debiterade prisen skola vinna H. H:s bifall. Smedman Kont. 6: 45 (1874). — i öfverförd anv. Att Rec(ensenten) såsom okunnighetsfel tycks vilja debitera miss-skrifningarne eller tryckfelen .. är något hårdt. Palmblad Norge Bih. 73 (1847).
c) (mindre br.) med både direkt o. indirekt obj.: uppföra (en person osv.) ss. gäldenär för (ett belopp), påföra (en person osv. en skuld). Underr. om it. bokhåll. 11 (1738). Hvad smederne genom aktsamhet uti afbränningen kunna bespara, .. tyckes böra dem godtgöras, til samma pris, som de eljest skulle debiteras, om de på afbränningen kommit at brista. Rinman Jernförädl. 344 (1772). Jordbrukaren bör .. kunna debitera den (dvs. gården) ett större eller mindre belopp för ”egen lön”. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 31 (1891). NF 18: 742 (1894).
2) adm. om fastställande af skattskyldiga medborgares utskylder till det allmänna.
a) med personligt obj.; jfr 1 a samt DEBITERA UPP, UPPDEBITERA. Den enfaldigaste må kunna uträkna, at han icke orätt debiteras (af staten). Ad. prot. 1800, s. 433.
b) med sakligt obj.; jfr 1 b samt DEBITERA UT, UTDEBITERA. Publ. handl. 5: 3191 (1752). Uppbörd af .. debiterade kommunalutskylder. SFS 1862, nr 13, s. 22. Därs. 1892, nr 44, s. 37. Den inkomstbevillning och inkomstskatt, som skulle komma att debiteras på grund af de nya taxeringsföreskrifterna. LD 1907, nr 14, s. 2.
II. utminutera; utsprida.
1) [jfr motsv. anv. i holl., t. o. fr.] (numera föga br.) försälja, afsätta, utminutera (handelsvaror). RP 3: 275 (1633). Theröffver och må compagniet debitera och föryttra sine vahrur medh Richsens Ridderskap. Därs. 5: 133 (1635). Ähr man nu med andre förslaag i verket, huru både copparen måtte debiteres och derföre Spanst sölf inkomma. Oxenst. brefv. 11: 312 (1649). (Borgerskapet i Åbo begär, att skeppare från vissa städer) måge wara obligerade at icke segla Åbo förbij, uthan der sitt godz debitera. Bidr. t. Åbo hist. I. 10: 120 (1660). Hr Örnhielm .. hade .. mycket at beswära sigh öf(ve)r någre Booktryckare, som eij allenast trycka fuula och förargelige Wijsor, utan och desamma genom Gåssar debitera och öfwer alt kringbära låta. Ant. saml. 268 (1691). Nordberg K. XII 1: 127 (1740). (Swedenborg) trykte .. ock en bok här (i Paris) ..; men han blef förbuden at debitera den samma här. Björnståhl Resa 1: 43 (1769). Därs. 486 (1773). Herr Hesse har försäkrat mig, at han debiterar lika mycket luktvatten, pomador och poudre à la maréchale åt Karlarne, som åt Fruntimmer. SP 1780, s. 1046. Nisbeth Handelslex. 367 (1867). — jfr FÖR-DEBITERA.
2) [jfr motsv. anv. i holl., t. o. fr.] (numera föga br.) (i sht sanningslöst) utsprida, berätta, omtala, utskrika, utkolportera. Debitera .. gifwa en ting för wiszo vt. Swedberg Schibb. 262 (1716; bland ”Fremmande ord .., som hos osz merendels onödigt brukas”). Pfeiffer (1837).
a) med sakligt obj. Isogæus Segerskiöld 1021 (c. 1700). Man debiterade, att en capitulation vid Narven vore sluten. C. Piper (1712) i Hist. handl. XXI. 1: 199. Lagerbring Hist. lit. 277 (1748). Alla de Kärring-Historier om hans (dvs. Voltaires) elaka hjerta .. m. m. som hans små giftiga fiender .. vågat debitera. SP 1780, s. 835. Hvad skal man göra med en dåre, som debiterar sådane saker för bönder? Porthan Bref t. Calonius 262 (1796; med afs. på en prästs kätterska läror). Polyfem II. 46: 3 (1810). Tegnér 5: 428 (1825). De sottiser, det liberala packet i tidningsväg fått debitera, ha .. muntrat mig. Dens. 6: 110 (1829). Voltaire Candide 268 (1907). jfr: Swen Månsson Debiterar samma swarfware haf:a ifrån honom stuhlit en Halsduk af slissingh (m. m.). Växiö rådstur. prot. 1707, s. 146; jfr c.
b) abs. Det är aldeles icke sant, at Hr Haller öfvergaf så hastigt Göttingen af Nostalgie, eller Hemsoten .. som man debiterat med så mycken assurance som osanning. Björnståhl Resa 2: 126 (1773).
c) med personligt (l. ss. personligt tänkt) obj.: stundom närmande sig bet. (falskeligen) förklara, utgifva, beskylla; jfr I 1 a slutet. Det är .. långt ifrån mig, at jag för de af M(in) H(erre) här framlagde (drömmar i metafysiken) skulle vilja debitera honom derföre (dvs. för att vara fritänkare). SP 1779, s. 369. Jag (har) med mycken förargelse erfarit, att en viss magister Askelöf i Stockholm skulle ha debiterat mig såsom medarbetare i en tidning, som han der skall utgifva. Tegnér 5: 60 (1810).
3) [jfr motsv. anv. i fr.] (†) framsäga. En god deklamation är, då med en vacker röst och väl afmätta uttryck, man både tydligt debiterar hvad man bör säga, samt (osv.). Envallsson Mus. lex. (1802).
Särskilda förbindelser (i sht hvard.):
DEBITERA UPP, äfv. OPP1010 4. till I 1 a, 2 a. Skräddaren har debiterat upp mig alldeles för högt. — jfr UPPDEBITERA.
DEBITERA UT1010 4. till I 1 b, 2 b. Omkostnaderna för sammanträdet debiterades ut på de närvarande. — jfr UTDEBITERA.
Spoiler title
Spoiler content