publicerad: 1909
DELAKTIGHET de3laktig~he2t l. de3l~ak2-tighet, stundom (särsk. i predikospråk, i sht i anv. 1 b α) delak4tig~he1t (dela´ktighet Weste), r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(-ug- Apg. 2: 42 m. fl. ställen (NT 1526; så alltid i denna källa); jfr under DELAKTIG)
Etymologi
[jfr d. delagtighed, holl. deelachtigheid, t. teilhaftigkeit]
förhållande(t) l. egenskap(en) att vara delaktig.
a) till DELAKTIG 1 a. The förmedlade (hemmanen) .. påstå lika delachtighet i Skog och Marck som the af ålder nutit hafwa, tå the för fult warit beräknade. Schmedeman Just. 1242 (1689). Delaktighet i vinsten. Berch Hush. 103 (1747). Uti denna vapenhvila (i Skanör 1364 mellan Danmark o. hansestäderna) blef ock Konung Magnus med Konung Håkan inbegrepen ... Någon förmån hade intet Svenske Konungarne af denna delaktighet. Lagerbring 1 Hist. 3: 511 (1776). Malmström Hist. 1: 151 (1855). Hvar och en, som i Arméens pensionskassa erhåller delaktighet. Tj.-regl. 1858, 1: 297. Lott eller annat bevis om rätt till delaktighet i dylikt (lotteri). SFS 1881, nr 38, s. 2. Bevis om rätt att vinna delaktighet i bolaget. Därs. 1895, nr 65, s. 2. De (lagstadganden), som handla om barnens delaktighet i föräldrarnes villkor. Winroth Civilr. 3: 2 (1901). — (numera knappast br.) med bestämning stående i gen. (objektiv gen.). Då .. någon, som varit ur (pensions-)kassans delaktighet, genom befordran till annan grad åter inträder. Tj.-regl. 1858, 1: 297.
α) (numera bl. i religiös stil, föga br. utom i ett par från det äldre bibelspråket kvarstående uttr.) med bestämning stående i gen. (objektiv gen.). Thet brödhet som wij (i nattvarden) bryte är icke thet Christi lekammes deelactugheet? 1 Kor. 10: 16 (NT 1526; öfv. 1883 o. 1907: en delaktighet af Kristi kropp). Wars herra Jesu Christi nådh, och gudz kerleck, och then helghe andes deelachtugheet ware medh idher alla. 2 Kor. 13: 13 (NT 1526). Således består icke sinsens högheet vthi thet tingz deelachtigheet, som en trachtar effter. Schroderus Hoflefv. 26 (1629); jfr a. The Mennisko Stadgar, hwar medh man hade bundet Christi Lekamen och Blodz deelachtigheet til wissa Högtijdher. Dens. Osiander 1: 630 (1635). Så länge siälen förblifver i nya födelsens delaktighet. Bælter Strid. o. segr. christen 148 (1743, 1748). Man (var) intagen af den inbillning, at Munkarnas förböners delaktighet var mycket gällande. Lagerbring 1 Hist. 2: 253 (1773). Fridens helgd bevaras ej af jordiska makters förbund, men af Guds Heliga Andas delaktighet. Wallin 2 Pred. 2: 56 (1822). Christna, hvilka .. skola med längtan söka det heliga nådemedlets (dvs. nattvardens) delaktighet. Dens. Rel. 3: 94 (1831). Ingen är utesluten från Nådens delaktighet. Melin Pred. 1: 15 (1844). Thomander Pred. 1: 137 (1849).
β) med bestämning inledd af prep. i l. af. Af föreningen (med Kristus gm tron) flyter delachtigheten af alla Jesu Christi förvärfvade välgierningar. Lange Likpr. ö. Norby 19 (1742). Sedan hon (dvs. människan) kommit til delaktighet i Christi rätfärdighet. Nohrborg 541 (c. 1765). Drottningen (dvs. Filippa) .. utbad sig delaktighet af deras (dvs. Vadstenamunkarnas) förböner. Lagerbring 1 Hist. 4: 52 (1783). Du värdes med nåd omfatta detta barn, det Du till delaktighet i Jesu Christo kallat hafver. Handb. 1811, s. 70. Ännu i dag inbjuder Gud alla menniskor till delagtighet af Nåden i Christo. Hagberg Pred. 2: 130 (1815). Är Gud den rena harmonien eller den fullkomliga saligheten, så kunna vi däraf sluta, att det just måste vara till den största möjliga delaktighet i denna, som Gud leder oss. Nyblæus Rel. upps. 121 (1868, 1874).
α) (mindre br.) till DELAKTIG 1 d α. Bergmarck Räkn. 50 (1755). Det är endast en obestämd delaktighet i menniskonaturens allmänna brister, som de erkänna. Lehnberg Pred. 1: 303 (c. 1800). Detta kännande af Gud, som Skriften sätter såsom det högsta af allt, .. är ett med Hans inneboende i själen, är delaktighet i Guds natur. Rudin 1 Evigh. 2: 60 (1870, 1878).
β) (†) till DELAKTIG 1 d β. Deras (dvs. galläpplenas) förnämsta dygd är at wijsa alt hwad af jern haar sin deelachtighet, och at det egentligen intet medh annat sigh swärtar, än medh jern. Hiärne Förb. 36 (1706).
d) (numera knappast br.) till DELAKTIG 1 h: (lämnad l. erhållen) underrättelse l. kunskap l. kännedom (om ngt). Pfeif De habitu 23 (1713). Af hvilken skrift likvist Venerandum Consistorium förut haft behörig delacktighet. Växiö domk. akt. 1750, nr 89. Jag utbeder mig then gunsträttvisa at få dehlachtighet af hvad Församblingen förklarat. Därs. 1760, nr 335.
e) (mindre br.; jfr dock α) till DELAKTIG 1 i: deltagande (i en handling), förhållande(t) att vara med om l. medverka vid (ett företag, en handling). Ett .. snille, som .. gjort .. genom redan förutgången delaktighet i Akademiens arbeten, sitt närmare biträde för henne efterlängtadt. Leopold 6: 64 (1798). Delaktighet i en handling. Moberg Gram. 280 (1815). Med denna invändning (ursäkta sig) de som vilja undandraga sig delaktigheten i detta slags förbättringsåtgärder. Thomander 2: 307 (1838). Individens delaktighet i statens angelägenheter. Snellman Staten 273 (1842). Ingen fick undandraga sig delaktighet i tåget. Malmström Hist. 3: 76 (1870; i fråga om de upproriska dalkarlarnas tåg till Sthm 1743). Lars hade .. föresatt sig att .. göra slut på Margits delaktighet i kvällpatrullen. Rydberg Vap. 101 (1891). — särsk.
α) (i sht jur., fullt br.) till DELAKTIG 1 i α, med afs. på brottsligt l. ondt l. förkastligt förehafvande; stundom: medbrottslighet. Anledning är misstänka fiendens delaktighet i tillställningen. Adlerbeth Ant. 1: 44 (c. 1792; i fråga om Anjalasammansvärjningen). Raynal .. afsade .. sin philosophi all delaktighet i dessa (den franska revolutionens) ophilosophiska upprorsbragder. Leopold 3: 109 (1797, 1816). Delaktighet uti tjufnad medförer i allmänhet ansvaret att stånda tjufsrätt. Palmén Jur. handb. 203 (1859). Om delaktighet i brott. Straffl. 1864, 3 (rubrik). Falkengren och Stockenström ansågo, att boktryckaren borde dömas för delaktighet med författaren i brottet (dvs. i ett tryckfrihetsbrott). De Geer i SAH 57: 439 (1881). Skillnaden emellan gärningsmannaskap och delaktighet i förhållande till sådant, som .. utgör ett hufvudbrott. Hagströmer Straffr. 1: 294 (1902).
β) (†) till DELAKTIG 1 i β, i uttr. hafva delaktighet med (ngt), befatta sig med, hafva att göra med (jfr 2 a). Haffuer ingen deelaktugheet medh the onyttugha mörksens werk, vtan straffer them heller. Ef. 5: 11 (NT 1526; öfv. 1883: ingen delaktighet i, gr. μὴ συγκοινωνεῖτε τοῖς ἒργοις τοῖς ἀκάρποις τοῦ σκότους, Erasmus: ne commertium habueritis cum operibus infrugiferis tenebrarum).
2) (†) till DELAKTIG 2: gemensamhet; gemenskap. Och bliffuo the (uti den första kristna församlingen) allstädhes stondandes vthi apostlanas lärdom, och vthi deelactugheet. Apg. 2: 42 (NT 1526; öfv. 1883: gemensamheten, öfv. 1907: brödragemenskapen). Gudh är trofast, genom hwilken j kalladhe ären, til hans Sons Jesu Christi wårs Herras deelachtigheet. 1 Kor. 1: 9 (Bib. 1541; NT 1526: selscap, öfv. 1907: gemenskap med). Wenskap är icke annatt en een wttuertes och lekamligh deelachtighett, genom huilka man beuekes till att göra enom andhrom hielp i hans nödh. L. Petri Oec. 73 (1559). Nampnes deelachtigheet (dvs. det förhållandet, att namnet Kristus tillkommer Frälsaren både ss. Gud o. ss. människa) gör icke någen beblandelse j Naturen, såsom (dvs. som) är j wår Herre Christo. Carl IX Bevis D 2 a (1604). Efter thet N. .. framhärdar i sin ondska; Ty sätter iag honom nu .. i Bann, skiliandes honom ifrån then helga Christeliga Kyrckios Deelachtigheet. Kyrkol. 10: 2 (1686). Vår sorgs delachtighet förband oss äfvenväl. Kolmodin Qv.-sp. 1: 330 (1732). — särsk.
a) i uttr. hafva delaktighet med (ngn l. ngt), hafva gemenskap l. förbindelse l. beröring med; stå i förbindelse l. kommunikation med (jfr 1 e β). Huadh deelactugheet haffuer liwset medh mörkret? 2 Kor. 6: 14 (NT 1526; öfv. 1883: gemenskap). (Bottenhafvet) hafwer sin Correspondence eller deelachtigheet under Jorden .. medh Westersiön. Rel. cur. 171 (1682). Större sjöar, som hafva någon närmare delaktighet genom stora älfver, med hafvet. N. Gisler i VetAH 1753, s. 196. Gallerne (i Italien) hade ingen delaktighet med Greker eller Toscaner. Dalin Montesquieu 8 (1755; fr. n'avoient aucune relation avec).
b) konkret: samfund, förening. Iach troor ath een christelighen kyrkia är til, huilken kyrkia icke annat är, än heligha menniskiors samfundt eller delactugheet och samqwendt. O. Petri Underv. 72 (1526). Därs. 75.
Ssgr: (1 e α) DELAKTIGHETS-3100~, stundom 0300~ -ANSVAR~20 l. ~02. jur. juridiskt ansvar för delaktig het i brott. Hagströmer Straffr. 1: 281, 297 (1902). —
(1 a) -BELOPP~02. Underlåter .. delegare (i hypoteksförening) att i föreskrifven ordning fullgöra stadgad årlig inbetalning å delaktighetsbeloppet. SFS 1891, Bih. nr 105, s. 15. Under år 1861 uppnådde bolaget .. ett delaktighetsbelopp af 100 millioner kronor. Städernas allm. brandstodsbolag 1828—1903 14 (1903). —
(1 e α) -BESTÄMMELSE~0200. jur. lagbestämmelse för delaktighet i brott. Hagströmer Straffrätt 1: 288, 331 (1902). —
(1 a) -BEVIS~02. Delaktighetsbevis .. Ett skriftligt intyg om att någon person är delegare i någon pensionsinrättning o. d. Kindblad (1868). Föreningens medlemmar .. erlägga afgift för delaktighetsbevis i den utlottning af svenska konstslöjdalster, som eger rum strax före jul. L. Looström i Meddel. fr. sv. slöjdfören. 1886, s. 107. Delaktighetsbevis i affärsföretag. Winroth Civilr. 4: 335 (1903). särsk.: promess (vid lotterispel). (Det) föreskrefs därför (beträffande utställningslotteriet bl. a.) .. att några delaktighetsbevis eller så kallade promesser ej finge utfärdas. PT 1896, nr 206 A, s. 3. —
(jfr 1 b) -BREF~2. (knappast br.) Lettres de participation, delaktighets-bref, bref som andeliga orden ge verldsliga personer, med tilsäjelse af delaktighet i deras böner och goda gärningar. Holmberg (1795; under participation). —
(1 e α) -BROTT~2. jur. Vid delaktighetsbrottens bestraffning skiljer lagen i första hand emellan anstiftan och medhjälp. Hagströmer Straffr. 1: 325 (1902). Om brottet varit .. ett hufvudbrott eller ett delaktighetsbrott, är detsamma. Därs. 366. —
(1 e α) -STRAFF~2. jur. straff för delaktighet i brott. Detta straff må blifva ett gärningsmanna- eller ett delaktighetsstraff. Hagströmer Straffr. 1: 311 (1902). —
(1 a) -SÖKANDE~200, sbst., m.||ig. (föga br.) Direktionen (pröfve) i hvad mån redan värkstälda inbetalningar kunna delaktighetssökanden tillgodoräknas. FFS 1893, nr 35, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content