DELBARHET de3lbar~he2t, äfv. -bar-, äfv. de3l~ba2rhet (de`lbarhet Weste), r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr d. deelbarhed, holl. deelbaarheid, t. teilbarkeit]
egenskap(en) att vara delbar. Delbarheten (Divisibilitas) som tilkommer hvar och en stor kropp, som af sina elementer är sammansatt. Klingenstierna Musschenbroek 9(1747). Lutteman Schulze Kants Critik 54(1799). Materiens delbarhet i det oändliga. Berzelius Kemi 3: 19(1818). Verldens evighet, rymdens och tidens oändlighet, materiens oändliga delbarhet kan ingen mensklig tanka fatta. Agardh Bot. 1: 6(1830). Wikner Lifsfr. 2: 94(1872, 1889). De ädla metallernas .. delbarhet och bildbarhet, hvilken medgifver att de med ringa kostnad kunna antaga hvilken form man önskar. C. Rosenberg i Ekon. samh. 1: 252(1893). — särsk. mat. motsv. DELBAR c.Ett tal, som uppfyller villkoren för delbarhet både med 2 och 3, .. måste äfven kunna divideras med deras produkt d. v. s. med 6. Zweigbergk Räkn. 36(1839, 1861). Genom sin stora delbarhet (med 2, 3, 4, 5, 6, 10, 12, 15, 20, 30) har talet 60 en stor matematisk användbarhet. Tegnér i UVTF 12: 117(1875). — jfr ODELBARHET.
